Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - III. De moderna utvandringslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvandraragenterna sattes äfven de s. k. resebyråerna under
koncessionsplikt; agenternas och resebyråernas innehafvare underkastades
väsentligt större fordringar på personliga kvalifikationer; deras
samfälda affärskorrespondens underkastades en ingående reglementering
och föreskrefs skola stå öppen för vederbörande myndigheter;
anställandet af underagenter, som äfven var beroende af Förbundsrådets
tillstånd, inskränktes inom trängre gränser genom uppställande af
höjda fordringar på dessas personliga egenskaper; den lokala
begränsningen infördes för hvarje underagents verksamhet genom
förbud för dessa att drifva verksamhet utom den ort, där de äro
domicilerade samt särskildt att göra det under omkringresande; förbud
gjordes mot användande af s. k. anvisare; agenterna gjordes
ansvariga för alla personers handlingar i in- och äfven utlandet, af
hvilkas hjälp de använda sig; m. m. Den viktigaste i samband med den
nya lagen träffade anordning var emellertid inrättande af en
särskild statsmyndighet för utvandringsväsendets öfvervakande,
nämligen en särskild med utrikesdepartementet förenad byrå, med dels
en administrativ afdelning, som fick högsta ledningen och kontrollen
öfver utvandringsförmedlarne om händer, och dels en kommissarisk
afdelning, hvars uppgift blef att på sätt strax skall nämnas
tillvarataga större, vid utvandringen knutna frågor och intressen.
Förutom den strängare lagstiftning om själfva
utvandrarbefordringen, som sålunda infördes, voro andra med utvandringen
sammanhängande frågor före lagens tillkomst föremål för liflig
uppmärksamhet. Ett af de vid förbundsregeringens undersökningar
uppdagade missförhållandena var som nämnts den schweiziska
utvandringens riktning till länder, där utvandrarnes fortkomst och välfärd
genom klimatiska, ekonomiska och politiska förhållanden sattes i
allvarlig fara. Redan under l870-talet hade äfven Förbundsrådet
haft under öfvervägande den frågan, huruvida icke
förbundsregeringen skulle anses hafva vissa förpliktelser ifråga om
utvandringens dirigerande och om utöfvande af kontroll öfver transoceanska
kolonisationsföretag, samt huruvida den icke borde positivt ingripa
i dessa förhållanden genom att själf förvärfva oeh kolonisera
transoceanska landområden och därigenom utnyttja utvandringen i de
nationella intressenas tjänst. Denna åsikt förfäktades sedermera och
framlades vid upprepade tillfällen till behandling af ett parti inom
Förbundsrådet, utan att den dock lyckades tillvinna sig allmännare
anslutning. Visserligen erkändes nödvändigheten af att i och för
utvandrarnes skyddande tillägga statsmyndigheterna ett inflytande
på utvandringens dirigerande, men å andra sidan gjordes gällande,
att statliga kolonisationsföretag måste vara uteslutna för ett
utvandringsland, som saknar kuststräcka samt såväl handels- som
krigsmariner och som fördenskull icke kan vara i stånd att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
