Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - III. De moderna utvandringslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvandrarnas nödtorftiga skyddande under själfva transporten öfver
oceanen, utan att den äfven är förpliktigad till en högsta kontroll
öfver emigrantvärfningen och öfver utvandrarnes användning i
utländska kolonisations- och andra företags tjänst. Genom rätten
att utestänga icke önskvärda sådana företag och deras utskickade
från verksamhet inom republiken gaf förbundslagen uttryck åt
åskådningar, som i de nyaste utvandringslagarna kommit än starkare till
uttryck. Och om hufvudsynpunkten härvidlag äfven var
utvandrarnes intressens tillvaratagande, så ligger dock i denna politik en
nationell politik innesluten, eftersom utvandringslandets intressen
alltid måste anses gagnas genom dess utvandrares välfärd samt
ekonomiska och nationella sammanhållning i utlandet.
Såsom nämnts, hade redan på 1870-talet frågan om en
riksrättslig reglering af utvandringsväsendet varit före i Tyska riket.
År 1873 tillsattes för ändamålet en regeringskommission, hvars
arbeten dock icke ledde till några åtgärder; år 1878 framlade d:r
Kapp inför riksdagen ett i detalj utarbetadt, af en ingående
motivering åtföljdt förslag till rikslag för utvandringsväsendet, som
dock efter granskning af en särskild riksdagskommission befanns
alltför prägladt af de liberala utvandringsreglementenas synpunkter
för att kunna antagas. Sedan frågan under 1880-talet varit
föremål för behandling såväl hos regeringsmyndigheter som i riksdagen,
kom den år 1891 åter på allvar upp, närmast med anledning af frågan om
det s. k. v. d. Heydt’ska reskriptets upphäfvande;[1] och af en större
regeringskommission utarbetades ett förslag till utvandringslag, som
år 1892 förelades Förbundsrådet oeh riksdagen. Detta kom af
särskilda anledningar icke till behandling, men var under de
efterföljande åren föremål för en liflig offentlig diskussion, hvilken
föranledde regeringen att låta den kommission som utarbetat
detsamma taga det under förnyad ompröfning. Efter en del ändringar
framlades förslaget på nytt 1896—97 inför Förbundsrådet och
riksdagen och utkom efter några af den senare föranledda ändringar
den 9 juni 1897 såsom rikslag.
Det är icke utrymme att redogöra för de olika synpunkter
och intressen, som gjort sig gällande under den tyska lagens
tillkomsthistoria. Denna är visserligen liksom de liberala
utvandringsförfattningarna ytterst byggd på utvandringsfrihetens grundsats och
utgår från den princip, att enhvar, som efter fritt öfvervägande
beslutat sig för att utvandra, skall obehindradt kunna göra detta,
försåvidt hans förpliktelser i afseende å värnpliktsskyldigheter äro
uppfyllda. Men i flera väsentliga afseenden betecknar dock den
tyska lagen ett genombrott i utvandringslagstiftningens historia, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
