Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - III. De moderna utvandringslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sistnämnda lagen, ocli det däri förekommande stadgande »att
utrikesministern kan i samråd med inrikesministern för en viss tid förbjuda
all utvandring till en viss trakt, då den allmänna ordningen sä
fordrar eller utvandraren kan löpa stor fara till lif, frihet eller egendom»
har uppenbarligen endast skyddsvänliga motiv. Red ar nes ställande
under koncession förorsakades i hufvudsak af andra skäl. Ett af
de vid de förberedande undersökningarna upptäckta
missförhållandena var nämligen de höga biljettpriser, hvartill systemet med
underförstådda agenter till rederierna hade ledt. Det hade visat sig,
dels att dessa agenters provisioner, som alltid öfvervältrats på
ut-vandrarne, hade varit oskäligt höga, dels att resepriserna under olika
årstider blifvit mycket olika fastställda, i ändamål att tillförsäkra
rederierna och agenterna största möjliga vinst, men så att
utvandringen på icke önskvärdt sätt påverkats i sina fluktuationer oeh sin
omfattning. För att göra slut på dessa fråu utvandrarnes synpunkt
otillfredsställande förhållanden förbjöds agentsystemet; men förutom
detta föresatte sig lagstiftaren att på ett ingående sätt reglera hela
det transatlantiska biljettväsendet, i ändamål att förhindra
biljettprisernas uppskrufvande med däraf följande personligt men för
ut-vandrarne.
I afseende å denna reglering af persontarifferna å de
transoceanska utvandringslinjerna star den italienska lagen ensam i den
nutida lagstiftningen. Den senare tillkomna ungerska lagen liar af
samtliga de ifrågavarande bestämmelserna endast upptagit
föreskriften »att redarne skola underställa inrikesministern sina tariffer till
godkännande»; ett stadgande af förmodligen mera formell innebörd.
Den nyaste spanska lagen har endast upptagit föreskriften om
re-darnes skyldighet att till visst pris och i visst antal återbefordra
fattiga utvandrare till hemlandet. I den italienska lagen åter
stadgas för redarne, jämte sistnämnda skyldighet, att deras förslag till
persontariffer årligen tre gånger skola inlämnas hos
utvandringskom-missariatet till godkännande; att detta skall begära utlåtanden och
inhämta upplysningar fråu en rad myndigheter i in- och utlandet;
och att det skall äga ovillkorlig rätt att vägra fastställelse å
inlämnade förslag, i sådan händelse kan frågan gå till
utrikesministerns afgörande, som skall inhämta ytterligare vissa myndigheters
utlåtanden och som årligen inför parlamentet skall redogöra förden
af regeringen följda tariffpolitiken. Om någon redare tager mera
betaldt än efter de statliga biljettaxorna, skall hans koncession
fråntagas honom och kan ånyo meddelas honom först efter beslut af
utrikesministern. Däremot äger en redare att efter hehag nedsätta ett
fast-ställdt pris, endast nedsättningen utsträckas till samtliga
emigranter; af hvilken bestämmelse framgår regleringens uteslutande
ändamål att gå utvandrarne till mötes, men icke att hindra biljettpriser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
