Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - III. De moderna utvandringslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rarnas intressen i utlandet varit en hufvuduppgift för den nya
lagen; hvarvid den doek synes liafva ledts mera af allmänna
humanitära synpunkter än af i egentlig mening nationella.
Detta sistnämnda förhållande kommer särskildt till uttryck i den
ståndpunkt, som den italienska lagen intagit till emigrantvärfningen.
I afseende härå har den ställt sig på liknande princip, som varit
ledande för den schweiziska utvandringspolitiken, nämligen att
värl’-ning till utvandring visserligen skall vara i regel förbjuden från de
1 transporten intresserade personernas sida och i öfrigt i alla icke
lagligen tillåtna och kontrollerade former, men att under vissa
omständigheter viss person kan erhålla tillstånd därtill. Den stadgar
nämligen, »att utrikesministern i samråd med inrikesministern kan
med föreskrifvande af särskilda villkor tillåta en enskild person att
Uteslutande för egen räkning värfva det antal utvandrare, som han
behöfver för utförande af ett bestämdt arbete i utlandet eller ett
ko-lonisationsföretag», hvarvid doek tillägges den i Schweiz icke
förefintliga bestämmelse, att den ifrågavarande personen i och för
transporten ovillkorligen skall begagna sig af en lagligen koncessionerad
redares åtgörande. Uppenbarligen är härmed lika litet som i Tyska
riket och Schweiz (samt Ungern och Spanien, se nedan) tillåtet, att
en person »gör affärer i emigrantvärfning», d. v. s. lockar personer
att utvandra utan annat intresse förbundet med sin verksamhet än
att förtjäna penningar på den medverkan han tager vid transporten.
Men medan i Tyska riket (samt Ungern och Spanien) värfning, d. v. s.
hänvändelse till andra personer än dem, som själfmant anmäla sig
vilja utvandra, icke är tillåten ens i det fall, att ett
kolonisations-eller liknande bolag lagligen tillätes vara representeradt inom riket,
sa är i Italien liksom i Schweiz en sådan värfning icke obetiugadt
utesluten, då ändamålet blifvit pröfvadt af liögsta myndighet.
Emellertid ställer den italienska lagen värfningen under om möjligt än
strängare kontroll, än hvad i Schweiz är fallet, genom sitt tillägg
uteslutande för egen räkning» samt genom sin fordran att
värfva-len (kolonisationsbolaget) icke får vara samma person som
transportföretagaren (redaren) eller stå i intressegemenskap med denne.
Den italienska lagens mera utvandrarskyddsvänliga än
nationella karaktär kommer emellertid tydligast till uttryck i det sätt,
hvarpå utvandrartransporten utöfver hvad ofvan sagts underkastats
reglenientering. Under det att i den tyska rikslagen vid redarnes
ställande under koncessionsplikt kanske i främsta rummet afsägs att
göra gällande den utrikes specialiseringsbestämmelsen och därigenom
möjliggöra nationella synpunkters tillvaratagande, så torde samma
anordning i den italienska lagen i främsta rummet hafva förorsakats
ui Önskan att tillvarataga utvandrarnes egna intressen. Den
omnämnda specialiseringsbestämmelsen infördes ieke uttryckligen i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
