Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Särskild redogörelse för den nutida europeiska utvandringslagstiftningen - IV. Inskränkningar i den individuella utvandringsfriheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d) Förbud för vissa minderåriga att utvandra, äfven om de
hafva målsmans tillstånd, i den händelse de icke åtföljas af föräldrar
eller någondera af dessa eller af tillförlitlig person samt det är
tillbörligt sörjdt för dem ä destinationsorten (Schweiz. Ungern, jfr
Jfven Österrike i sammanhang med bestämmelserna i dess
härord-Wngslagl). Äfven detta förbud torde i synnerhet ur synpunkten af
det utvandrarskydd, som med den moderna ntvandringsiagstiftningen
al ses, vara behöfligt.
e) Förbud för vissa åldriga och bräckliga personer, utan de
garantier för deras skydd, som i nästföregående fall nämnas; för
personer med viss grad af medellöshet; för personer utan
identitetshandlingar; samt för personer, hvilka enligt ifrågakommande
in-vandringslands författningar äro förbjudna att där invandra Under
’lenna sistnämnda kategori falla för flera invandringsländers
vidkommande (lera nyss uppräknade samt ytterligare andra kategorier
af personer.
Denna sistnämnda kategori af personer är för de europeiska
’itvandringsförtattningarna af särskild betydelse. Dessa personer äro
®ed ett viktigt undantag (hvarom nedan i mom. f) sådana, hvilkas
utvandring för utvand rings län derna är af minsta olägenhet oeh i
mänga fall af fördel, och hvilkas utvandring intet nationellt intresse
därstädes sålunda har anledning att förbjuda. De ilesta stater hafva
ftfven icke aktat nödigt att i sina utvandringsförfattningar taga
hänsyn till dem, och hafva äfven ur utvandrarskyddets synpunkt
betraktat det såsom onödigt, dä utvandrarbefordrame kunna antagas
utan särskild anmaning vägra att befordra dessa personer. Då
emellertid erfarenheten visat, att i synnerhet efter skärpningen af de
transoeeanska ländernas (framför allt Förenta Staternas)
invandrings-Jagar utvandrare i icke ringa antal blifvit afvisade vid ankomsten
°eh nödsakade att återvända hem, har det i flera nyare
utvandrings-törfattningar ansetts nödigt att stipulera särskilda bestämmelser
närom. Dessa bestå antingen däruti, att utvandrarbefordraren är
skyldig i vissa fall bekosta återresan för dylika personer, eller
däruti, att sådana personer, som i invandringslandets lag äro förbjudna
att invandra, äfven i utvandringslandet förbjudas att utvandra (eller
att befordras med utvandrarkontrakt). Sålunda:
Sverige. (K. F. 28 sept. 1893).
Utvandraragent skall i kontraktni utfösta sig att, 0111 utvandraren vid
ankomsten till den frilinmnndc världsdelen varder af vederbörande myndighet
därstädes förbjuden att invandra, och agenten icke kan adagalägga, att detta
förbud är ftfrauledt af förhål landen, som inträffat efter det kontraktet
upprättats, återgälda utvandraren betalningen för bortresan samt på sin bekostnad
beaörja utvandrarens återresa till den ort i hemlandet, där kontraktet blifvit
1 Ofvan sid. 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
