Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Särskild redogörelse för den nutida europeiska utvandringslagstiftningen - VII. Utvandringsförfattningarnas allmänna ställning till redarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ländska) hamnar meddelas äter af hiigre myndighet (justitieministern
resp. landshöfdingen) samt är kimtet vid de villkor, denna
myndig-dighct finner skäl att uppställa. 1 Sverige (K. F. 1884, §§ .’>2 54)
är redare (befälhafvare) för utvandrarfartyg, som utan agent
såsom mellanhand vill bedrifva utvandrartransport, icke underkastad
de bestämmelser om koncession med därvid knutna villkor, som gälla
för agent; det är i .sä fall tillfyllest att lian vid hvarje fartygs
af-gang anmäler detta hos viss myndighet och för hvarje gäng ställer
viss säkerhet samt att han. i den händelse han är bosatt utomlands,
inom riket befuIImäktigar en syssloman.
Såsom häraf framgår, ligga i de ifrägavarande författningarna
inga afsikter pä en utvandringspolitik, som vid koncessionering af
utländska utvandrarbefordrare vill gentemot dem göra gällande några
som helst fordringar. De omnämnda »agenternas» civilrättsliga
ansvarighet är uteslutande synpunkt, och i Sverige och Norge behöfva
dessa »agenter» icke ens uppgifva den utländske redare, hvilken de i
verkligheten, om än icke rättsgiltigt, företräda. I Danmark skall
»agenten visserligen uppgifva, om lian har för afsikt att drilva
rörelsen för egen eller fiir annans räkning, samt i senare fallet
uppvisa sin fullmakt af det utvandrarbolag eller rederi, han företräder,
och meddela polismästaren ett exemplar af dess stadgar eller
offentligen utfärdade program (Lov 1868, § 4). Bakom denna bestämmelse
torde dock så mycket mindre ligga tankar på n;igon gentemot de
utländska redarne vid behof riktad politik, som tillståndet för
agenterna i fråga skall meddelas af underordnade ortsmyndigheter, i
motsats mot tillstånd för inländska redare (direkt befordring fran
danska hamnar), hvilken lagts i händerna på högre myndighet.
I ingendera af de tre staterna har lagstiftningen fördenskull en från
de västeuropeiska författningarna afvikande karaktär.
Schweiz. Den schweiziska utvandringslagen af är 1888 bildar
öfvergången mellan de nyss omnämnda äldre
utvandringsförfattnin-garna och de moderna utvandringslagarna. I ifrägavarande afseende
har den icke någon fullt målmedveten afsikt: bland de villkor, vid
hvilka patent åt ut vand ringsagent urer äro bundna, ingå icke
uttryckligen nagra, som hafva afseende å de utländska redare, agenturerna
hafva fiir afsikt att i verkligheten om än icke öppet representera.
Dock äro agenturerna (Art. !l) skyldige att lämna alla begärda
upplysningar om sitt förhållande till dessa redare, hvarjämte med den
i Schweiz inrättade vidlyftiga apparaten för utvandringens
öfvervakande inga omständigheter härutinnan torde vara vederbörande
myndigheter obekanta. Af förbundslagens allmänna affattning
framgår visserligen, att bakom densamma icke legat direkta planer på en
af nationella intressen och skyddsintressen dikterad politik med
gentemot redarne riktade koncessionsvägringar; men a andra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
