Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Särskild redogörelse för den nutida europeiska utvandringslagstiftningen - VII. Utvandringsförfattningarnas allmänna ställning till redarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vidsträcktare mening. Orsaken härtill var det historiska förhållande,
att af de tvenne länder, som till en början gingo i spetsen för
ut-vandringslagstiftningen, det ena, nämligen England, af särskilda
orsaker alltid fört en utvandringsbefrämjande politik och ansett sina
nationella intressen bäst gagnas genom uppkomsten af största möjliga
antal utvandrar]injer med i in- och utlandet möjligast oinskränkta
affärsrörelse, medan det andra, nämligen Frankrike, icke haft en
mera aktuell utvandringsfråga. Inom dessa båda länder har
fördenskull en restriktiv politik gentemot vare sig inländska eller utländska
utvandrings rederier icke behöft ifrågasättas, till hvilken åskådning
jämväl bidragit den västeuropeiska liberalismen öfverhufvud.
För den nyare utvandringslagstiftning åter, till hvilken den
schweiziska förbundslagen bildar öfvergången och som i den italienska
utvandringslagen fått sin mest omfattande gestaltning, hafva
deofvan-nämnda synpunkterna om tillbörligt ut vand rarskydd vunnit beaktande
1 än högre grad än i de äldre författningarna. Samtidigt har det
emellertid ansetts nödigt att utvidga lagstiftningens uppgifter utöfver
dem, hvilka af den äldre liberala politiken ansågos tillfyllest, samt
starkare tillvarataga den inhemska utvandringens intressen gentemot
inländska, men i all synnerhet utländska utvandrarbefordrare. De
principer, som i de tyska, italienska, ungerska och spanska lagarna
därvid följts, äro följande:
A) Själfständiga företagare vid transoceansk befordring, som icke
äro redare, böra uttryckligen förbjudas; alltså såväl
utvandrings-förmedlare med karaktären af de i England förekommande »passage
brokers» som för den transoceanska befordringen civilrättsligt
ansvarige »agenter» af det i Frankrike, Belgien, Nederländerna,
Danmark, Xorge och Sverige förekommande slag (jfr den tyska lagen § 5,
sista punkten; den italienska lagen Art. 13, andra punkten; den
ungerska lagen § 9, första punkten, jämte Zirk.-Vor. 1904 § 8, näst
sista punkten; den spanska lagen Art. 22, 34). Kontrakt om
utvandrarbefordring böra afslutas i redares namn, och det
civilrättsliga ansvaret bör sålunda hvila pa dem. Redarne böra lordenskull
Underkastas de villkor i afseende å personliga kvalifikationer, a sin
beskaffenhet som juridiska personer, ä koncessionsplikt, ställande af
säkerhet etc., hvilka ansvariga utvandrarbefordrare i den europeiska
lagstiftningen i allmänhet äro underkastade; äro de af utländsk
nationalitet eller hafva de sitt affärsdomicil i utlandet, böra de
dessutom inom riket hafva en inländsk syssloman samt underkasta
sig inländsk lag och inländska domstolar i alla frågor, som röra
Utvandra rbefordri ngen.
B) Den koncession, som meddelas redarne, skall vara underkastad
den s. k. specialiseringsprineipen, d. v. s. gälla endast i afseende å vissa
transoceanska länder eller delar af sådana eller enstaka orter samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
