Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Särskild redogörelse för den nutida europeiska utvandringslagstiftningen - XI. Rättsförhållandet mellan den ansvarige utvandrarbefordraren och utvandrarne. Utvandrarkontrakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härom. I afseende å den nederländska lagstiftningens särskilda
beskaffenhet på denna punkt, se VI. Emellertid finnas inga
uttryckliga förbud mot sådan endast halfvägsbefordring annat iin i den
tyska rikslagen, hvilken stadgar (§ 2ä):
Kontrakt om transoeeausk befordring af utvandrare mästo omfatta
befordring och fiirplägning fraia till landstigningen i den utomeuropeiska
afstigninss-hamnnn. De skola omfatta ytterligare befordring oeh förpiägning från
afstig-iiingshamnen fram till ntvtuidringsmälnt, fiirsåvidt detta gjorts till villkor vid
lcontessions meddelande ät företagaren (§ Is.
För ett stadgande af denna art är det, om ock ieke
oundgängligen nödvändigt, .sä dock lämpligt, alt vid koncessions meddelande
åt expedienten den utrikes speeialiseringssynpunkten följts (jfr VII).
Är detta fallet, så är däraf en naturlig följd, att expedienten äfven
förpliktigas att befordra utvandraren hela den väg som koncessionen
afser. Om denna sistnämnda gäller befordring fram till en ort inne i
den främmande världsdelen (hvilket i afseende a sådana
kolonisations-bolag, som tillika tillåtas vara ansvariga expedienter, kan förekomma),
så bör expedienten vara ovillkorligen förpliktigad att befordra
utvandraren fram till denna ort.
b) Förbud mot att sålja lösa järnvägsbiljetter i destinations-
landet.
1 den europeiska utvandringens historia liafva tidigare
erfarenheter gjort en bestämmelse härom önskvärd. Den återfinnes i flera
nutida utvandringsförfattningar; sålunda:
Nederländerna (W. l^Gl, Art. 21). Det nr förbjudet att till emigranter,
innan de uppnått den hamn, dit de äro destinerade, sälja eller utbjuda till
salu transportbiljetter, afsedda för deras vidare resa.
Tyska riket (G. 1897, § 2<5). Försäljning nf biljetter ät utvandrare i
oeh lor vidare befordring från en transoceansk ort är förbjuden. Detta förbud
har doek ieke tillämplighet i afseende ä kontrakt, genom hvilka
utvandrings-företagaren samtidigt med öfrig befordring förpliktigar sig till ytterligare
befordring från den transoceanska afstigningshamnen.
Italien (L. 1901, Art. 19). Det är förbjudet för hvem det vara må
förutom de af kommissariatet bemyndigade redarne att föranstalta, det
emigranterna förses med järnvägsbiljetter i det land, dit de ämna sig; med undantag
för det fall. att dessa samma biljetter lämnas gratis oeh skola öfverlämnas åt
emigranterna vid landstigningen i det främmande landet.
c) Begreppet fram till afstigningshamnen.
På grund af i sydamerikanska hamnar tidigare förekommande
missförhållanden, där utvandrarfartygen irke kunnat anltfpa kajen,
utan utvandrarne måst landsättas med särskilda bätar, hvarvid
utpressning af särskilda höga afgifter ägt rum. böra författningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
