Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. SVENSKARNA I UTLANDET - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORGE. 67
Ett par uttalanden äro från det mera centrala Värmland. »Den unga
kvinnan har under sin korta vistelse i Norge blifvit så norsk-sinnad, att hon
helt glömt sitt modersmål och endast kan tala norska språket, pä hvilket hon
söker upphöja och berömma de norska förhållandena under kritik öfver det.
fattiga Sverige.» — >1 Norge —säger en meddelare — lära sig svenskarna,
där de förut icke lärt det, att hata Sverige.»
Från västra Värmland säges: F.n Hicka, som ett par månader varit, i
Norge, kan icke tala svenska när hon kommer tillbaka till Sverige; en
norrman eller norska lär sig däremot sällan tala svenska.» llitr i orten märker
inan ock, att det norska språket smittar äfven de icke utflyttade. Och med
den smittan följer åtskilligt annat norskt, om ock lika omedvetet.» — »Nästan
alla hemkomna hafva, äfven om de endast en kortare tid vistats i Norge, icke
kunnat tala ett enda svenskt ord, sä framt det ej skett af misstag, och låtsa
sig endast med svårighet, förstå svenska språket. De flesta berömma aili norskt
och klandra svenska förhållanden.» Frän Dal: »Den nationella känslan, som
inom den svenska arbetarklassen väl aldrig varit så synnerligen djup — 0111
ilen kan man få en rätt klar föreställning af det, faktum, att då en svensk
arbetare, man eller kvinna, som blott uppehållit sig några dagar inom norskt,
område, skrifver till sina anhöriga eller prästen i sin hemort, ser det ut,, som
om han på denna korta tid nästan glömt bort —- sitt modersmål. l’å ett
alldeles motsatt, sätt förhåller det sig däremot ined en norsk inan eller kvinna.
Ila de en längre tid, ja flera år, uppehållit sig i Sverige, så tala de dock
norska.
Det ligger en obestridlig och för oss svenskar ganska nedslående realism
i följande skildring: »Hörande den nationella utvecklingen kan i de flesta
fall den. som emigrerar till Norge, anses förlorad för vart land och folk.
Här i gränstrakterna är det en daglig kamp och strid för att kunna bevara
svenskt språk och svensk kultur. Socknen är i saknad at’ farbar vag at svenska
sidan; utfartsvägen går genom Norge. Under vintern finns ingen annan utväg
än att resa genom Norge för att komma till Sverige. Arbetstillfällen bjudas
rikligt å norska sidan; så småningom växa de unga in i norskt, språk och
norska sedvänjor; allt drager dem bort, och när de så ingå äktenskap och
bygga bo i det nya landet, som för dem ej längre iir nytt, då bar Sverige så
godt. som för alltid förlorat dem.»
Jag sade, att dessa för vår nationalitet, nedslående omdömen äro nära
nog enstämmiga, Det finns nämligen några la undantag. Från en församling
bar uttalats, att, de återflyttade, utom hvad språket beträffar, varit sig tämligen
lika. Men äfven mera positiva uttalanden i denna riktning föreligga från ett
par håll i Värmland. »Då de utflyttade bit, återkomma, så har svensk
nationalkänsla i någon mån vaknat, och de äro nöjda med att, återkomma.»
Äfven från Dal, där folket ju är mer konservativt — »mindre bildbart», som
en värmländing uttryckte sig om västgötarna. — uttalas sporadiskt liknande
erfarenheter. Så heter det i ett uttalande, som dock väcker blandade känslor:
»De emigrerade hafva i allmänhet förblifvit goda svenskar. De hafva varit
eftersökta på arbetsmarknaden i synnerhet, till gröfre och tyngre sysslor, och
hafva alls inte blifvit misshandlade af sina norska arbetsgifvare och norska
kamrater, men de hafva blifvit sedda öfver axeln och inte sa lite ringaktade;
ordet ’svenske’ har ofta nyttjats som ett skällsord. I synnerhet vid
unionsbrottet 190.0 hade de svart att undertrycka sina nationella känslor; deras
ställning blef af många skäl ömtålig och obehaglig. Manga, som kunde,
återvände till sitt gamla hemland, och sedan dess har emigrationen till Norge
från dessa, bygder nästan upphört.
.">—OOOH78 /,?. Emigrolioututrednbigen. liilorjn XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
