Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. SVENSKARNA I UTLANDET - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 EMIGRATIO lf SHT REDNINGEN. BILAGA XX. SVENSKARNA I UTLANDET.
kvinnliga tjänare, framför allt till mjölkpige- oeli utgångspigeplatser, hvarmed
afsågs sådana, där det ålåg pigan att dagligen mjölka omkring 20 kor,
rcn-hålla därvid använda kärl samt på de öfverblifna lediga tiderna förrätta ar
bete ute på marken. Hen utfästa lönen för kvinnliga tjänare var vanligen
80 kronor pr år jämte fri bostad, kost och resa till bestämmelseort on.
De danska fästekontoren begagnade sig emellertid också i stor
utsträckning af egna utliggare i bygderna. Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i
Blekinge län yttrar i skrifvelse till Kommerskollegium den 25 sept. 1882, att
i de flesta fall aftalen i fråga inleddes och uppgjordes af utländska värfvare,
hvilka emellanåt voro biträdda af personer, bosatta i de orter, hvarifrån
tjänstfolket utskeppades, och framhåller, liksom Bcfallningskafvandena i andra län,
att de unga, lättrogna människorna mycket ofta törespeglades förmåner,
hvaraf de endast delvis kommo i åtnjutande.
Den omnämnda Kungl, förordningen af 1884 afsåg nu att skapa mera
betryggande former för ingående af dylika arbetsaftal; den stadgade, att endast
svensk undersåte iigde utöfva verksamhet som tjänstehjonskommissionär; att
därtill fordrades tillstånd af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande samt ställande
af säkerhot å 1,000 till 5,000 kr.; att ordentliga kontrakt skulle uppgöras,
utflyttningshetyg för tjänstehjonen anskaffas m. m.
Det må vara tillåtet att draga effektiviteten af denna författning i
tvifvelsmål. Dess bestämmelser måtte ha ansetts alltför besvärliga, och den
egentliga följden synes hufvudsakligen ha varit, att ett direkt hänvändando
till de danska fflstckontoren alltmer blef regel. I hvarje fall förstummades
icke klagomålen. Omsider togs emellertid pä privat väg ett initiativ för att
söka hämma en trafik, hvars fördärflighet blifvit mer och mer uppenbar.
Närmast i anledning af en skrifvelse från Dansk K vindesamfund i
Köpenhamn väcktes Fredrika-Bremer förbundets i Stockholm uppmärksamhet på
vådorna särskildt för de. svenska flickorna af utvandringen till Danmark, och
är 18811 tillsatte förbundet en kommitté för att närmare undersöka denna
sak och därefter vidtaga de mått och steg, hvilka lör ändamålet kunde anses
erforderliga. På hösten samma år besökte en af kommitténs ledamöter, fröken
(I. Adelborg, de trakter af riket, från hvilka allmogeflickor i största antal
utvandrade till Danmark, äfvensom Köpenhamn, i afsikt att lära känna denna
utvandrings orsaker och följder. Resultatet af sina undersökningar framlade
fröken Adelborg i en uppsats i tidskriften Dagny för år 1890 (sid. 2—11,
40—50), hvarur några utdrag här må anföras.
Förf. uppehåller sig först rätt utförligt vid städjandet eller »fästandet»,
enär, som hon med rätta framhåller, det sätt. hvarpå detta tillgick, vore af
stor betydelse. Hon påvisar, hurusom 1884 års förordning visserligen gjort
slut pä de kringresande danska agenternas ofog i Sverige, men att a andra
sidan den däri anvisade vägen nästan alls icke användes. Vid ifrågavarande
tidpunkt fanns ingen agent för utvandring till Danmark, hvilken utöfvade
verksamhet enligt denna förordning. Ett vanligt sätt var däremot, att
förvaltarna å de egendomar i Danmark, hvilka till större delen använde svenska
flickor såsom ladugårdspigor eller betplockerskor, vidtalade antingen på
hösten muntligen eller på våren skriftligen någon af de flickor, som ä egendomen
gjort sig kända såsom hyggliga och dugliga arbeterskor, att. för följande
sommar fästa ett visst antal flickor. Denna s. k. fästepiga träffade då
öfverenskommelse med flickor från den socken, där hon bodde, att arbeta å
uppgifven egendom och gjorde så resan till Köpenhamn tillsammans med dera.
Där mottogos de af förvaltaren och fördes direkt ut till den gård, där de
skulle arbeta. Andra förvaltare plägade på hösten vidtala de arbeterskor,
de voro nöjda med, att nästa vår återkomma och sände dem dä reskassor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
