Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalande af Professorn D:r Pontus Fahlbeck, Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde därför vara svårt att stäfja detta hos mången ungdom
rådande begär att försöka sig i världen och i ett slag gripa lyckan
och blifva rik man och herre.
Annorlunda är det med en annan, såsom det tyckes, äfven
rätt allmän mening, den nämligen, att det är så illa beställdt i
Sverige i jämförelse med hvad det är i andra länder och särskildt
i Amerika. Svensken har, som bekant, en mestadels mycket stor
beundran och svaghet för allt utländskt. Understödes så denna
af föreställningen om, att det i allmänhet är illa vulet här hemma
i politiskt och socialt afseende, så sjunker lätt den eljest så
naturliga hemkänslan och fosterlandskärleken till nollpunkten, och
beslutet att lämna landet växer som mogen frukt af dessa
stämningar. Och en dylik föreställning tyckes icke vara ovanlig.
Detta är ej heller så underligt, om man betänker den snart sagdt
stående termen som Sveriges eftergifvenhet i politiskt och socialt
afseende», som inom en del af pressen alltjämt repeteras. Nästan
med nödvändighet, kan man säga, måste häraf mängden af
okritiska läsare suggereras till ovilja och förakt för det egna landet
med häraf följande lust att lämna det. Lyckligtvis kan ändring
härutinnan lätt ske. Därtill kräfves blott, att pressen med större
känsla af ansvar, än hvad nu ofta är fallet, utöfvar sin kritik af
bestående förhållanden. Man kan skarpt angripa hvad man anser
behöfva reformeras, och därvid äfven anföra utländska inrättningar
till efterföljd, utan att dock lämna den nationella grunden och utan
att tillgripa dessa lika orättvisa som osanna allmänt nedsättande
omdömen om vårt land. Det förhåller sig nämligen med dessa
nedsättande omdömen om det egna landet under samtidigt lofprisande
af andra alldeles som med det stundom förekommande förhärligandet
af förgångna tider i jämförelse med den närvarande. Det ena som
det andra grundar sig uteslutande på — okunnighet. Så är det nu
med detta tal om Sveriges eftergifvenhet i politiskt och socialt
afseende. Det beror endast på okunnighet å ena sidan om den
egenartade utveckling, som vårt folk så i ena som andra afseendet
fullbordat, — och som vetenskapligt sedt är långt öfverlägsen den, som
flertalet andra folk genomgått, — å andra om totaliteten af
inrättningar och lagar i Sverige och i andra länder. Vanligen stirrar
sig vederbörande kritiker blind på en detalj, som han finner sämre
hos oss än annorstädes, och generaliserar så sitt omdöme. Han
må blott skärskåda samtliga institutioner, och omdömet skall bli
ett helt annat, ty uti intet land i världen är den enskilde i stort
sedt mindre bunden af statens och det allmännas, i form af lagar
eller äfven opinioner, makt och välde än i Sverige. Och det är
dock i sista hand detta, — att icke för mycket administreras och
kommenderas, samt å andra sidan att i administration och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
