Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalande af Professor D:r Gustaf F. Steffen, Göteborg - I. Den italienska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFESSOR GUSTAF F. STEFFEN".
63
(len totala utvandringen omfattade, voro 574,432 af mankön och
130,243 af kvinnkön samt 72.237 under femton ars ålder.1
En verkan af utvandringen i Kalabrien, som starkt framhålles
af alla iakttagare, iir att fam i I jelifvet i såväl ekonomiskt som
moraliskt afseende lidit afbräck. För 11)05 beräknas att minst 50,000
af Kalabriens gifta kvinnor voro gräsänkor,2 hvilkas ekonomiska
förhållanden ofta voro ytterst daliga. Kvinno- och barnarbetet
har tilltagit, och i mycket hafva lefnadsförhållandena blifvit kaotiska
inom denna befolkning, hvars ekonomi till väsentlig del söker sig
stöd i en annan världsdel.
Under perioden 1901—05 voro 56.7 procent af Kalabriens
utvandrare jordbrukare samt 20.4 procent grofarbetare och 10.a procent
handtverkare (inklusive murare af alla slag).3 1 bela Italien
utgjorde 1907 jordbrukarne 33.64 procent, handtverkarne ll.r>7 procent
och grofarbetarne 41.98 procent af samtliga utvandrare.’ Det stora
antalet jordbrukare bland de kalabriska utvandrarne visar, att bland
de ekonomiska och sociala orsaker, som i hemlandet, pådrifva
emigrationen, intaga missförhållandena inom jordbruksnäringen en
framstående plats. Det är i Syditalien öfver hufvud vida mindre den
egentliga storstadsbefolkningen än den egentliga
jordbruksbefolkningen som utvandrar. Det är därstädes icke i de tätast utan i
de glesast befolkade områdena, som utvandringen har sina förnämsta
härdar. Därför verkar utvandringen i Syditalien ofta en högeligen
nedstämmande förtunning af befolkningen i trakter, där (len redan
från början måste ha förefallit allt för gles relativt till utrymmet
och jordarealerna — under det att storstäderna, med sin hemska
människosammanpackning i fattigkvarteren, fortfara att växa.
Italien, särskildt Syditalien, är af gammalt rikt pä relativt
stora städer och stadslika kommuner. Omkring år 1904, då
landets hela befolkning uppgick till 33,0*10,000 invånare, lefde nära
10,000,000, eller något öfver 30 procent af befolkningen, i 252 städer
med öfver 15,000 invånare-’’. Bland dessa funnos 11 städer med öfver
100,000 och med sammanlagdt öfver 3,100,000 invånare. Om de
minsta städerna, under 15,000, ger statistiken dock ingen klar
upplysning. Under det att man i Europas flesta länder
befolknings-statistiskt drar upp en bestämd gräns mellan »landsbygd» och
stad», t. ex.genom att låta -staden» börja med 2,(HK) invånare, skiljer
inan i Italien blott mellan koncentrerad och gles» befolkning
(popo-lnzwnc. agglonurata och popolazione sparsà). Den förra bor i orter
med husen sammanhopade till gator» och hvarest de kringliggande
’ Shitisticn (leila Ewit/ritrionc. 190S. s. XIII. : Ctilabria. A’.VA’VII
:1 Calabria. ■■ 78SJ. — J Shitisticn ilclla Ètiiigratimir. 1!|(;S. s. XII Kul. The
Statenman’8 Year Book. I HO!).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>