Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalande af Professor D:r Gustaf F. Steffen, Göteborg - I. Den italienska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFESSOR GUSTAF F. STEFFEN.
69
industri och handel. Kalabriens ekonomiska lif ligger ännu kvar i
sin sekellänga dvala.
De hemvändande emigranterna finna lönande användning hvarken
för sin arbetskraft eller för sina pengar, men finna i stället att de
vant sig vid andra lefnadsförhållanden än hembygden förmår bjuda
och att de därför nu ha svart att trifvas där. Efter misslyckade
försök att slå sig ned sora små själfägande bönder i hemlandet,
återvända många till Förenta Staterna. Andra hemkomna emigranter
försöka ieke ens att ekonomiskt slå rot i hemlandet; de nöja sig
med att lefva upp sina besparingar, skryta med sin oafhängighet,
förakta hemlandets sociala förhållanden och utvandra igen, kanske
för alltid.
Dessa hemkomna, emigranter, i Italien kallade americani. bilda
en ny social typ, som intar en mellanställning mellan den traditionella
öfverklassen, la classe (lei galantuomini, och den gamla underklassen,
hl classc (lei villani. Men det finnes ännu inga tecken till att den
amerikaniserade kalabresaren känner sig kallad att reformera sitt
hemland. Han visar intet intresse för dess offentliga angelägenheter.
Han saknar själf i hög grad socialt och kulturellt jämviktsläge.
Fäderneslandet har för honom blifvit ett mål för ferieresor och
sentimental hemlängtan (un luogo di vavanza, unn villegiatura
sentimental/1).
Våra italienska forskare finna det svårt att besvara frågan,
huruvida emigrationen måste betraktas som ett godt eller som ett ondt.
Problemet är ofantligt kompliceradt och uppvisar drag af sä
djupgående betydelse, att den besinningsfull iakttagaren ej kan annat
än tveka med sitt slutliga omdöme.
Emigrationen, sådan den utvecklat sig under de sista tio ären i
Syditalien, är en social explosion, som sprängt tryckande sociala
bojor, hjälpt ut jordproletärerna ur en sekelgammal vana vid
fattigdom, halfsvält, okunnighet och förnedrande socialt beroende.
Emigrationen har pabörjat en nödvändig social revolution, som
hvarken de styrande eller de styrda frivilligt ha satt i gång.
»Emigrationen», skrifver den gamle erfarne Villari,2 »är en ödesdiger
konsekvens af det sociala slafveri, i hvilket vi hållit
landtarbetarne-Detta slafveri hade aldrig blifvit rubbadt genom de härskande
klassernas initiativ. Emigrationen är därför en säkerhetsventil. Vi
kunna kalla den för ett heroiskt botemedel . . . Men det fordras nu
att samhället tar hand om detta ’botemedel’,ty ]ämnadt åt sig själft
kommer det icke att bringa samhällshälsa och samhällskraft, utan
snarare ny samhällssjukdom.»
Dr. Nobili framhåller3 pa emigrationens debetkonto i första
rummet »befolkningsförhållandenas kvantitativa och kvalitativa de
1 Calabria. s. 870-880. — 2 L. c., s. XYIT.— 3 L. c., s. 881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
