Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 E.MIGRATIONSUTR. BIL. XI. TORRARE-, BACKSTUGU- OCT INIIYSESKI.ASSERNA.
trycket »köp» blef en allt vanligare beteckning å dylika upplåtelser;
köp pà viss tid och köp på lifstid blefvo uttryckssätt, som i alla
delar af riket användes vid sidan af lega och arrende.’) Liksom
vid jordlega ställdes köpen, mestadels på innehafvarens och hans
hustrus lifstid eller på vissa år; ibland 20, 30 eller 40, men
merendels 50. I vissa delar af riket förekommo rätt ofta
köpeafhand-lingar äfven på längre tid; sålunda i Sydsverige på 90 eller 100 år
och i Väster-Norrland på än längre tid, t. o. m. 120 år. Den vid
tillträdet erlagda penningesumman fick allt vanligare ett värde, som
föga understeg det kapitaliserade värdet af nyttjanderätten under
den öfverenskomna tiden, hvilket värde dock, och naturligtvis i
synnerhet vid »köpen på lifstid», uppskattades godtyckligt. Emellertid
var regel, att jämte denna köpesumma en viss, ehuru mycket ringa
årlig afgäld fortfarande var förenad med besittningen, vanligen ett
par tre dagsverken eller några riksdaler eller skillingar om året.
Denna årliga afgäld som långt understeg afsöndringens
proportionella andel i stamhemmanets skatt, betraktades som en formalitet,
hvars ändarnål synes hafva varit att gifva upplåtelsen sken af
jordlega och nyttjanderättsinnehafvaren därigenom föreställning om en
säkrare besittningsrätt.
De ifrågavarande »köpen», som före 1827 voro oreglerade af
lagstiftningen, hänfördes af häradsrätterna vanligen till lega på tid och
lifstidsstädja. Denna rättsuppfattning hvilade gifvetvis därpå, att
i allmänna lagens stadganden om landbolega inga bestämmelser
funnos om städjepenningens och afradens inbördes storlek. Sadana
köpekontrakt intogos vanligen, efter kungl, förordningen den 13 juni
1800 nästan alltid, i inteckningsprotokollen, och häradsrätterna läto
»bero vid - dem utan erinringar till parterna. Vid klander från nya
jordägares sida rädde emellertid förvirring, sä att afsöndringarna
än ansågos vara i strid med förbuden mot skattskyldig jords
minskning och åter döm des till hemmanen, t. o. m. utan lösen för
byggnader och odlingar,8) än åter genom inteckningen ansågos skyddade
till sitt bestånd.
Vid sidan af köpen» utvecklade sig, särskildt efter år 1810 ’), en
annan form af nyttjanderättsupplåtelser på hemmanens ägor,
nämligen förpant’»ingår. Dessa ställdes liksom »köpen» omväxlande pä
panttagarens lifstid eller på vissa år; i senare fallet gäller hvad i
afseende å »köpen» är anmärkt. Någon gäng ställdes pantkontrak-
’) Att skillnaden mellan arrende och »köp» på vissa år ofta var ringa framgår
Id. a. däraf, att i Skaraborgs litn köp på obestämd tid» omförmäldes förekomma.
si Kallad jordskyld, tomtören o. s. \
al berättades från Värmlands oeh Gäfleborgs län.
l< Sedan genom kungl, kiingörelseu den l> april 1810 en livar .ivensk man erhållit
riitt att besitta näterier, upphörde pantförskrilningar af hela hemman. Bruket att
pantsätta mindre jordplaner liek emellertid, enligt flere domhafvandcs uppgift, ungefär
vid nämnda tidpunkt ökad utbredning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
