Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORPARKRLASSKN.
8]
jordlott och i»;i grund af arbetstillfällena på hufvudgården har en
ekonomiskt säkrare ställning. Ännu uti de i och för kungl,
förordningen den 12 nov. 1858 om hemmansklyfning och jordafsöndring
afgifna utlåtanden uttalades endast gynnsamma uppfattningar om
jordtorpens tillväxt.
Jordtorpsystemets toreträden framför systemet med drängar och
pigor i kosten blefvo gifvetvis än större, allteftersom den lösa
tjänsteklassens större knapphet och stegrade lefnadsanspråk tilltogo.
Redan under perioden 1750—1850 hade, enligt talrika uttalanden,
stora karaktärsförändringar gjort sig gällande hos tjänsteklassen
i afseende å växande lättja och obeständighet samt ökade anspråk.
Dessa förändringar hafva som bekant sedermera ytterligare
tilltagit och medverkat till den nutida bortüyttningen från
landsbygden, den mindervärdiga arbetstillgängen och den permanenta krisen
pä landtbrukets arbetsmarknad. Orsakerna till dessa psykologiska
förändringar inom tjänsteklassen falla i öfrigt utom detta
sammanhang. De hafva emellertid under det 19:de århundradet bidragit
såväl till jordtorpsystemets tillväxt som till uppkomsten af den
särskilda arbetsklass, som benämnes stattorpare och stature.
b) Statare- och stattorpsystemets uppkomst och utveckling.
I slutet af det Isale århundradet funnos knappast några statare
i riket. Drängar och pigor förblefvo, sä länge de hade årstjänst,
ogifta; vid giftermåls ingående bereddes dem, om inga andra utvägar
funnos, möjlighet att genom ett torps eller en backstugas öfvertagande
sätta eget bo. Då emellertid dessa möjligheter icke med tiden kunde
hålla jämna steg med folktillväxten och tjänstefolkets kraf på
tidigare äktenskap och på själfständighet blefvo allt starkare, måste med
historisk nödvändighet ett nytt arbetssystem inom landtbruket
utbilda sig. Att hålla gifta tjänstefamiljer under eget tak och vid
eget bord kan en husbonde lika litet finna tillfredsställande som det
stämmer öfverens med tjänstefolkets önskningar. Lösningen måste
då ligga i en arbetsform, där tjänstehjonet, som vill gifta sig,
förflyttas utom husbondens tak, antingen till ett stattorp eller till en
statarebvggnad, gemensam för flera tjänstefamiljer. 1 det ena som
andra fallet hur stattorparen eller stataren icke att erlägga annan
ersättning till jordägaren än att han med samma skyldighet som
tjänstehjon måste gå denne tillhanda med dagsverken, så ofta sådana
påfordras, mot en för året bestämd daglön i persedlar eller penningar
(’ller i bådadera. Stataren och äfven stattorparen har sålunda städse
stått under tjänstehjonsstadgan; de senares rättsliga ställning har
emellertid under tidernas lopp varit föremål för viss oklarhet1).
’) Jfr kap. I sid. 20.
,ws/os <5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
