Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 EMIGRATIONS! TR. BIL. XI. TORPARE-, BACKSTCSü- OCH INHYSESKLASSERNA.
Möjligen redan i slntet af det 18:de, men i allt fall i början af
det 19:de århundradet började detta statsystem utbilda sig på större
jord possessioner i riket. Den första upprinnelsen till detsamma var
den ofvannämnda nödvändigheten att finna form för ett arbetsaftal
med en gift dräng, för hvilken intet torp stod till buds. Däremot
uppstod statsystemet icke från början genom indragning af jordtorp;
denna företeelse begynte, såsom nedan skall påpekas, först senare.
Först i 1825 års folkräkning1) redovisas för gtattorpare i en
särskild kolumn. Deras antal i riket utgjorde detta år 0,239, hvilken
siffra under de efterföljande femårsperioderna steg till resp. 10,398,
12,091, 14,154, 15.009, 17,026 och 18,706, så att den ar 1855 utgjorde
detta sistnämnda belopp. Hustrurnas antal var ar 1845 14,490 och
år 1850 15,690, så att män och hustrur tillsammans vid dessa
tidpunkter utgjorde ett antal af 30,105, resp. 32,725. Några uppgifter
om barnens antal saknas före 1870; utgås emellertid från proportionen
detta år mellan hufvudpersoner och folkklassens samfällda summa
(inklusive familjemedlemmar och biträden), skulle statareklassen år
1825 hafva utgjort bortåt 40 tusen personer och år 1855 öfver 75 tusen.
Betraktas de olika länen inom riket, så synes att stattorparna
under bela perioden 1825- 1855 förnämligast funnos i Östergötlands,
Upsala, Stockholms, Västmanlands och Södermanlands län, d. v. s. i
Östergötland och Mälardalen. Under tidsskedets förlopp ökades
emellertid deras antal hastigt i Malmöhus län samt äfven i Örebro
och Kalmar län. Statsystemets utbredning i riket skedde sålunda
hufvudsakligast pa slättbygderna i södra och östra Sverige.
Det är antagligt, att uti yrkesräkningarna 1825—1855 rubriken
stattorpare omfattade jämväl statare, som bo i för tlera
statarefa-miljer gemensamma kaserner (språkbruket på nämnda tid gjorde
nämligen föga skillnad härutinnan). I folkräkningarna 1870—1900
äro emellertid med stattorpare sammanförda statdrängar i öfrigt,
samt lösa daglönare i allmänhet, hvilka icke hafva årstjänst hos
husbondefolket. Af detta skäl springer siffran för hufvudpersonerna år
1870 upp till 31,218, hvilken siffra tydligen icke kan sättas i
jämförelse med siffran för är 1855. Med familjemedlemmar och biträden
utgjorde emellertid den nämnda folkklassen ar 1870 127,685
personer, hvilken siffra, eftersom daglönarna i regel sakna familjer, med
något större -skäl kan jämföras med de 75 tusen år 1855. Ar 1880
hade hufvud personernas antal stigit till 34,131 och folkklassens i
dess helhet till 142,920. År 1890 utfördes folkräkningen på ett sätt,
som omöjliggör jämförelse. Ar 1900 inskränktes emellertid, såsom
under tiden före 1870, de med stattorparna sammanräknade personerna
till statare, statdrängar och gifta drängar, så att siffrorna detta år
’) Sc tabellen I, sid. 40—44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
