Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KKOKOIÄNSMÄNNEN.
127
själfva föredraga förenämnda, mera själfständiga arbeten, börjar det blifva
svårt för en bonde att mot en aflöning, som jordbruket kan bära, erhålla en
duglig dräng.
Någon nämnvärd afsättning af jordbruks- och boskapsalster förekommer
endast, inom och omkring kyrkbygderna, där äfven tillfredsställande priser
betingas för produkterna. För de fåtaliga inbyggarne i de aflägset liggande
skogsbyarna ställer det sig ofta besvärligt att komma fram till kyrkbygden med
dc produkter utöfver egna behofvet, de tilläfventyrs kunna hafva att afyttra.
Någon annan utförsel från orten än af skogsalster förekommer ej, och ligga
de högst, afsevärda skogsmarkerna till hufvudsaklig del i bolagens händer,
hvarjämte en ej ringa del är kronans tillhörighet.
Inköpet, af jordbrukarnes förnödenheter kan icke sägas vara pa ett
rationellt sätt ordnadt. Visserligen finnes har i bada socknarne en s. k.
landt-mannaförening för inköp ål medlemmarne af frösorler, gödselämnen och
jordbruksredskap ni. m , men dessa föreningar äro ej tillbörligt uppmärksammade,
utan gör nog det stora flertalet jordbrukare de nödiga inköpen hos ortens
handlande, hvarigenom varan visserligen något fördyras, men den så
eftersträfvade och mången gäng nödiga krediten erhålles. Gifvetvis vore det för
jordbrukarne fördelaktigt att mera allmänt göra sina inköp genom dessa
landt-mannaföreningar, då de härigenom åtminstone vore bättre skyddade för
underhaltiga varor, men i hvarje fall hafva de att räkna med de dyra frakterna
för do erforderliga förnödenheterna, till följd af ortens aflägsna läge från såväl
ångb&tsplats som järnvägsstation. Då till hvad redan anförts komma de a denna
ort synnerligen betungande skatterna, såväl kommunalutskylder som vägskatt,
ter sig en jordbrukares lott här föga afitndsvärd.
Hvad beträffar torp- och backstugusystemet, har nog detta system varit till
gagn för jordbrukarno, enär dessa torpare och backstugusittare, de sistnämnda
å denna ort. fätaliga, för snväl jordbruk som skogsdrift utgöra en värdefullare
och pålitligare arbetarstam än lösa, kringflackande arbetare. Systemet måste
äfven från det allmännas synpunkt anses fördelaktigt, da dessa torpare och
backstugusittare, som hafva ett eget hem och en tryggare ställning, känna sig
mera solidariska med samhället och föra ett mera stillsamt och fridsamt
lefverne än den löse arbetaren. De ölägenheter för jordbrukaren, som systemet
kan medföra, torde inskränka sig till svårigheten att kontrollera, att torparen
icke missbrukar sina servitutsrättigheter, såsom rätt till husbehofsvirke och
vedbrand: men dylika missbruk hafva, dä dc förekommit, oftast varit att söka
i olika tolkningar af bestämmelserna i upplätelsekontrakten. Någon påtaglig
minskning i torparnes och backstugusittarncs antal har ej ägt rum, men som
jorden, såsom förut framhållits, till högst afsevärd del ligger i bolags händer
och bolagen i regel icke upplåta nya lägenheter till torp och backstugor, hvilket
äfven gäller en stor del af de kvarvarande, själfägande bönderna, torde ej
heller någon afsevärd ökning i antalet vara att förvänta.
Hvad angår förhållandet mellan husbönder och tjänare kan detta betecknas
såsom i allmänhet tillfredsställande. Den föråldrade legostadgan tillämpas
numera icke, och torde densammas existens för mången vara obekant. I en
tid, da det sä allmänt klagas öfver brist pa hyggligt tjänstefolk, synes det,
mig vara pä sin plats att framhålla, att anledningen till en dylik klagan ofta
är att söka hos husbönderna eller husmödrarna själfva. Den erfarenheten
skall hvarje iakttagare göra, som icke intager en ensidig, förutfattad eller
själtvisk mening i frågan. Särskildt husmödrar ställa ofta omänskligt
öfverdrifna fordringar på sina tjänsteandar. Här finnas s. k. bättre familjer, som
af sina kvinnliga tjänstebiträden aret om fordra 18 och sommartiden ej sällan
ända till 20 timmars arbetstid pr dygn och ändå illa behandla, ja svältföda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
