Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PASTORSÄ M BETENA.
157
Amerika själft det bästa botemedlet mot Amerika. För öfrigt kan »drömmarnes
Josef» där kureras för sin inbilskhet ocb i det »fria landets» fångahus fä lära
sig att arbeta. Stiger ban sedan till makt och ära, mä vi unna honom det
hans inflytande torde icke bli till skada för »bröderna». Men »den röda
strömmen»? I allvarliga ting ma vi ej läta frasen omtöckna vär blick.
Emigranten drifves ej ut, han drages ut. Att strömmen runnit och rinner
är ej det boklagliga, men väl, att detta förrinnande mäste betraktas som en
lycka. När feberhettan ökas mot den 42:dra graden, och en åderlåtning
möjligen bjuder räddning, då är det väl något annat än »den röda strömmen»,
som bör väcka värt deltagande? Eller är ställningen för närvarande sådan,
att Sverige kan hysa en väsentligen större arbetarebcfolkning? Stode det
bättre till, om vi inom våra landamären ägde bela »Svensk-Amerika»? Man
talar om våra -slumrande millioner». .Alen hvar är det kapital, som kräfves
för att lyfta dem? Och hvar är arbetsfreden? Kanske man tänker: ju flera
om utbudet, desto lägre arbetslön. Säkert, är detta icke — lyckligtvis —
mon sa mycket säkrare, att missnöjet skulle växa, och liksom om detta icke
blefve stort nog ända. vill man locka svensk-amerikanerna in i bäxdansen —
och så skall faran mötas med en socialistiskt genomsyrad, halfanarkistisk
värnpliktsarmé. Ty vi äga ju visshet för, att vi icke komma att ha en
regering, som själf sätter sig i spetsen för de hinkeanska bataljonerna?
Ännu flyter den röda strömmen, ehuru svagare, ännu har Sverige en
nådatid, men den lider mot slutet. Och slutet kommer, när säkerhetsventilen
ej kan göra tjänst, när Amerika stänger sina hamnar lika väl vid Atlanten
som vid Stilla hafvet. Dessförinnan måste vi beställa om vart bus. Därför
gäller dot nu att, innan syndafloden bryter lös, timra arken, ott nytt Sverige
till ett godt hem för alin dess barn, sä härligt, att det väcker nya, drömmar
och håg att förverkliga dem. Då är tiden inne att, bjuda de förskingrade
till det gamla hemmet. Men härtill fordras statsmän, som kunna mer än
lirka sig fram mellan skären, statsmän, som icke sköljas upp pä taburetterna
ocb ned från dem af partiernas böljesvall — män med stora mål, stora tankar
och stort mod att bära ansvaret. Var grundlag får ej vara en död bokstaf:
Konungamakten mäste varda centrum för den nya »samlingen» och lär ej
kapitulera inför partiväsendet. Sverige är dock för godt att utlämnas åt en
serbisk parlamentarism.
Man tänke blott ej, att man för svensken kan stänga vägen till utlandet
genom prohibitiva åtgärder. De egga endast fram bans lust, att. trotsa dem.
J.agar. som ej kunna upprätthållas, äro ott oting. Mon att locka lagbrytare
tillbaka med löfte om stralflösbet, det är värre än en dumhet.
Likgiltigheten för lag, vallad af slapphet vid dess öfvervakande, är stor nog ändå.
Småaktiga föreskrifter, som snärja foten vid hvarje steg, vålla blott obehag.
Frihet därför så långt, frihet är möjlig. Hvilken trollkraft öfvar ej blotta
ordet »det fria Amerika ! Sverige är ju omspunnct af reglementeringar som
af en grå spindelväf. Sanningen är, att. det har blifvit >tråkigl . Lagens
majestät nedb.rytcs genom tarfliga lagparagrafer och lika tarfliga
straffbestämmelser, sora möjligen väcka förargelse, oftare löje, men ingen respekt. Den
lag för hvilken svensken skall hysa vördnad, den trädc sällan fram, mon da
som en rättfärdighetsuppenbarelse, hvars blixtar ila genom märg och ben.
Af lagen kommer dock ingen frälsning, evangeliet måste fram, det glada
budskapet om de stora tankar sora lysande blotta oanade synvidder för det
inre ögat, — mer betagande än till och med »den fjärran Västerns».
Illusioner? Kanske lifslögnor? Ja, till en viss grad, ty icke väntar jag hjälpen
af sådana tankar, som utan att fråga efter oss ändå äro sanning, utan uf
dem, som ännu icke äro det, men som genom oss skola (jöran till. sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
