Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 EMIGRATIONS^ TREDN ING EN. BILAGA XVII. INKOMNA UTLÅTANDEN.
Men då få de ej vara ofruktbara l’art pour 1’art-syner, iin mindre
sprit-dränkta kaleidoskopfantasterier, do fa ej splittra var personlighet, de måste
samla den, gripa ej lilott föreställning och tanke, utan äfven hjärta och
samvete, de ta ej sätta svalg mellan inre och yttre, utan oupplösligt förbinda
svensken ocli Sverige — i ett bättre Sverige en bättre svensk — och detta
bättre Sverige skall ses som en afglans af ett himmelskt Sverige — ty då
vi icke äro judar, hvarför ständigt tala om »det himmelska Kanaan»? Sa
måste de nya tankarna vara uppgifter, som syfta ända till det. högsta. Då
blott passa de för vart folk. (Jenom att tiga fantasien i sin tjänst
öfvervinna de arbetsskyggheten och egga till ansträngningar, dem man ej märker,
upptagen som man är at’ den fagra framtidssynen. Sä kan äfven en svensk
läras att arbeta. Han blir aldrig trogen i det lilla — det är för smått för
honom, — om han ej förmår se det stora i det lilla, eller åtminstone öfver
det lilla. Den, som sätter handen till plogen, tär ej se tillbaka — det gäller
andra folk. Vi fä ej ens se på plogen, om ej handen skall släppa sitt grepp.
Vi jaga efter målet, som framantill är, blott då detta helt tagit oss i sin
makt. Hvad vi behöfva är ej, som våra medicinmän tro, något att lefva af
— svenskarne ha kunnat uträtta stora ting, dä de lefde af barkbröd - - det
enda nödvändiga är något att lefva för.
Och hvilka äro dä de ledstjärnor, som skola lysa vår väg framåt? Det
skola de män veta, som i dessa tider ha mod att sitta vid konungens
råds-bord. ty, äfven om inbjuden, har rådlösheten ingen rätt att där taga plats.
Mon de tändando tankarnas män komma ej på beställning. De äro en
gåfva ofvanefter, och när den gifves, väges ett. folk. Oftast befinnes det för
lätt. Motstånd reser sig bådo i stat och kyrka från alla dem, som tycka
det vara bra som det är, eller —- om ej det — se sina ideal i det
förgångna. Farligast är det utlofvade, när det jesuitiskt klutar ut sin skröplighet
till sken af något nytt. Annars må det vara ålderdomens naturliga rätt att
dröja i minnena, innan den dör. Ungdomen äter behöfver framtidshoppet för
att lefva.
Men om hoppet kommer på skam? Sä har det dock varit en bärande
kraft, och vid dess skeppsbrott måste en ny farkost timras. Att misslyckas
är dock ingen förbrytelse. Den rättfärdighet, som består i att aldrig ha
misslyckats emedan man intet försökt, är lätt vunnen. Skriften kallar det
att gräfva ned sitt pund. Eller vill man en försäkringsanstalt mot
möjligheten att, taga miste? Det fattades bara det! Den man, som hos oss skall
migot uträtta, äfventyrets man, som kan dikta nya sagor, han måste med
risk af sin existens gå till verket med en tro, som kan försätta berg. Sådan
glans skall han gjuta öfver vårt gamla Sverige, som Gunnar på l.idarände
såg öfver sitt karga Island, då han, dömd till landsflykt, kastade en sista
blick på fädernegården och — stannade hemma, fastän han visste, att det
skulle kosta honom lifvet.
Kverrestad den 8 augusti 1908.
F. Hallgren.
Kyrkoherde.
Arstads pastorat. Hallands län.
Emigrationen är på denna ort mycket allmän, förekommer pä hvarje
tid af året, men synnerligen om vårarna, dock med undantag för innevarande
år. En landtbrukare, f. d. riksdagsman, yttrade till mig en gång vid en
skolexamen med blicken fäst på barnaskaran: »detta är Amerikamat». Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
