Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 EMIGRATIONS^ TREDN ING EN. BILAGA XVII. INKOMNA UTLÅTANDEN.
bolag rensa totalt bort skogar af sina hemman, taxeringsvärdet sjunker till
ett minimum och så fä som sagdt do besutna jordägarne betala.
Att folk, som, utom de växande behofvcn i öfrigt, få betala 10, löja 20
kronor per bevillningskrona i kommunalutskylder, blir fattigt är klart. Mot
dessa stigande och stigande utgifter svara inga stigande inkomster. Det ma
vara, att en del själfägande bönder, som ha sina skogar kvar, äro ganska
välbärgade. Men socknen har nu i år tagit ett lån på 30,000 kronor för att
köpa fattiggård. Iturgcuheten torde nedgå betydligt, innan skulden är betald.
Jordbruket, som bär lönar sig föga, emedan jordmånen är dålig, kan
dessutom icke drifvas af den orsaken, att det snart är omöjligt att få drängar
och än svårare att fä pigor, som vilja sköta en ladugård. Det tunga, jämna
och ihärdiga arbete, som jordbruket kräfver, är ej i smaken i våra dagar.
Hvad är då att göra för att hämma och motarbeta utvandringen? Jag
svarar så godt först som sist.: intet är därvid att göra. Det som skulle göras,
det vill ingen göra, och därför kan ingen heller göra det. Det är en sanning,
som ingen vill erkänna, eller åtminstone icke i praktiken förverkliga: skall
jag få mina omständigheter förbättrade, så måste jag först själf blifva bättre.
Att. andra förbättra de yttre omständigheterna är till föga gagn. Jag skall
snart utnyttja de nya bättre omständigheterna och komma i mitt gamla läge
igen. Skulle vi kunna pä detta sätt förändras, så fordras därtill en total
omläggning af hela värt samhällslif. Föräldrarne skulle själfva uppfostra sina
barn i stället, för att. lämna dem i händerna på skollärare, af hvilka 00 af
100 äro odugliga för sitt kall. På sin höjd skulle skollärarne undervisa
barnen. Mod undantag af religionsundervisningen (denna blir nu snart
öfverflödig, sa som den alltid blifvit bos folk, som sett sitt ideal förverkligadt i
panein et cirsenscs) skulle vid hvarje ämne, hvari barnen skulle undervisas,
först den frågan klargöras: hvad kan jag förtjäna med att. lära mig detta?
Kan jag pä något sätt skaffa bidrag till min existens med och genom detta?
Och minst hvarannan dag skulle det aifvas barnen tillfälle att i praktik
omsätta det teoretiska. De skulle fa, göra erfarenhet, arbetserfarenhet af: sä
här går det till att omsätta ditt vetande i kontanter. Därvid skulle barnen
ledas af folk med lust, kraft och uthållighet i kroppsligt arbete. Därtill duga
icke våra folkskollärare. Och icke vi andra heller, vi som äro afkomlingar
af fäder, som genom brännvinssupande, öldrickande, ett hejdlöst pimplande
af kaffe o. d. belastat oss med skäligen riktiga förutsättningar att blifva
kroppsliga ocb andliga odågor. Om vi emellertid dugde till att uppfostra
våra barn på angifvet sätt, så skulle det snart uppkomma ett släkte af friska,
duktiga, arbctsglada människor, dugliga att med lif och lust upptaga kampen
för tillvaron, att kämpa och segra i striden. Behöfdes vidare utbildning,
så skulle ungdomarna sändas till praktiska folkskolor; där och ej i Amerika
skulle de utbildas till praktiskt folk, som älskade arbetet, ärade arbetet och
kände till begreppet arbetsintensitet. Dä skulle den torfva, där do och deras
fäder före dem nedlagt sitt arbete, sin svett, sin möda, blifva dem kär.
Begreppet hembygd skulle bli klart, och verkligheten bakom detta begrep])
skulle snart för ett så danadt släkte vidga sig, och uttrycket fädernesland
skulle för sådana män och kvinnor innefatta den dyrbaraste pärlan af allt
hvad de fått, och allt hvad de kunnat lämna i arf af det jordiska goda.
Arbetet, just det kroppsliga arbetet, skulle då rätt uppskattas och äras. Kunde
vederbörande sedan skaffa sig större vetande, djupare insikter, det vore dä
hans ensak. Viktigast är, att samhället tillser att tnan får lära sig stå pä
egna ben i ekonomiskt afseende och på grund däraf föra en människovärdig
tillvaro. Ocb Amerikafebern skulle då lindras.
Ådals-Liden den 9 juni 1908. Nils Edlund.
v. Kontraktsprost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
