Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kvinnliga utvandrare under år 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oc-h l>egär efter att lära nagot. Det var nog bra hemma, men
vintrarna voro mycket tyste, och sa var det sa mycket vackert i
världen. som hon ville se. Brodern, som var farmare, hade varit ute i
¡ir, och da han nu skickade efter hustru och barn, sa, behöfde de
I:s hjälp under resan, och hon skulle också stanna hos dem första
tiden. Fadern betalade hennes biljett, och hon fick komma tillbaka,
när hon ville. Den andre brodern hade rest ut föregående år. En
pojke frän hemtrakten, som hade varit hemma från Amerika på
besök, hade tagit honom med sig, och nu var han redan förman i en
grufva och förtjänade 4 doll, om dagen. Efter ett halft år hade han
återbetalat de 500 kr. fadern lånat honom till resan.
N:r 166.
fiifi kvinna, E.. c:a 4d år, från Jämtlands län.
Fru E. reste tillsammans med sin (5-åriga dotter och en 18-årig
systerdotter. Mannen, som var skräddarmästare, hade rest vid
midsommartiden, och med honom hade följt deras 8-årige son samt en
20-arig brorson. Familjen E. tycktes vara synnerligen välbärgad.
Mannen hade haft 4—5 gesäller och fullt upp med arbete för dem. Men
numera lönade sig skrädderiarbetet så litet, sade fru E., därför att
gesällernas löner voro sa höga. De arbetade på ackord efter
prislista, endast de oöfvade, mindre skickliga gesällerna togo emot
dagspänning. Någon gång hade de en eller tva gesäller, som de
betalade på det viset. Alla gesällerna skulle hällas med mat. En
mästare maste arbeta med själf hela tiden, och ändå kunde man
knappt räkna pa annan vinst än den de hade på tyget och sybehören.
Mannen ansåg att yrket under sådana förhållanden ej lönade sig, och
han hade dessutom tröttnat på att sy kläder, hvilket han hållit på
med i hela sitt lif. Han ville därför bli landtbrukare; men hemjorden i
Jämtland var alltlor dyr och skatterna för höga. för att han skulle
våga riskera sina besparingar därpå: »det skulle ha slukat allt och
sa hade vi ingenting till barnens framtid». Mannen hade som
ungkarl varit i Amerika och längtade dit. och dessutom ansåg han att
barnen skulle ha mera framtid där. Hustrun försökte i det längsta
att förmå honom att afstå från sin föresats; hon tyckte de hade det
bra som de hade det, och hon var rädd att förlora, det lilla de
ägde. De hade en kusin i Winnipeg och ñera bekanta från
hemtrakten, som slagit sig ned där i närheten som farmare. Dessa
styrkte mannen i hans föresats att resa, och genom deras hjälp fick
han genast arbete som skräddare då han kom dit. Nu hade han
köpt en farm vid Lake Manitoba och skickat efter hustrun och dottern,
Fru E. bade tagit med sig sin systerdotter. Denna, som hade 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
