- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga VII : Utvandrarnes egna uppgifter /
149

(1908) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nat föra böcker, sii skulle jag ha blifvit inspektor med 2,500 dollars lön om
ärct. När jag om söndagsmorgon skalle gå, så slog lian mig på axeln oe.li
sade: »när du kommer till Förenta staterna, så gå i skola så blir det
någonting af dig, och äfveu om du inte det gör, sä blir det någonting af dig ändå,

för du har ett godt hufvud.» Men huru skulle jag ha kunnat ta emot en

sådan plats? Med eu sådan scliangtil andlig utrustning, som moder Sveas
högvördiga oeh välfödda prelater tilldelat mig, katekes och biblisk historia, de
fyra enkla talen och något skrifning, det var allt. Jag har ett prästbetyg,

som jag tiek när jag lämnade Sverige. Där står: eger en god kristendoms-

kunskap. So där, det var någonting som man kunde ge sig ut i världen

och förtjäna sitt bröd på. Om man i stället för att sitta och nöta bort

tiden med att lära katekes och biblisk historia utantill hade fått lära sin
räkna och skrifva oeh lära mera utaf din ärorika historia, moder Svea, skulle
tuseuden, ja hundratusenden utaf dina utomlands varande barn ha älskat och
högaktat dig mera, än hvad nu är fallet. Jag har på mina rosor träffat

många svenskar, som skämdes för sitt eget modersmål. Jag var tillsammans

mod en ung svensk en gång, som inte ville tala svenska. Han hade som 14
års pojke lämnat Sverige, och allt han visste om Sverige var, att hans
födelseort var en bondby i Skåne och närmaste stad Landskrona. Han visste intet
om Sveriges historia. Ombord på skeppet, där vi foro, var ett litet bibliotek,
och ibland böckerna var Karl XII:s historia af Voltaire, öfversatt på
engelska. Jag sade till honom, att, han skulle läsa den, hvilket han gjorde. Efter
detta skämdes han inte mera att vara svensk, och om engelsmännen sade
något förnärmande om Sverige, så vankades det smörj.

Hur det efter nya äfventyr var, så kom jag att på min faders bön fara
hem till Sverige. Det var 1878. Jag hade dä varit borta i 8 är, var
visserligen ej rik på mynt, men hade en erfarenhet som var värd pengar. Jag
hade på den tiden jag varit borta lärt mig att tala och läsa tyska,
holländska och engelska språken samt det spanska någorlunda. Dessutom hade
jag lärt sjömansyrket i alla dess minsta detaljer och sett allt, möjligt i
världen. När jag reste hem, tänkte jag att med de pengarna jag hade och mitt
morsarf skulle jag ga in i någon af navigationsskolorna och läsa till styrman
och kapten. Men när jag kom hem, så fann jag att min far, som var min
förmyndare, tagit mina pengar och satt in i en fartygsaffär och det hade
gått om intet, så att om jag nu ville ha mina pengar, så fick han lof att
sälja gärden. Det ville jag inte, utan jag tänkte att genast resa tillbaka till
Liverpool, men det ville inte min far, utan han öfvertalade mig att stanna

hemma öfver vintern och så segla hemma följande sommar och så gå in vid

Västerviks navigationsskola pä hösten, hvilket jag gjorde. Jag gick igenom
navigationsskolan med glans och tog ett med de högsta betygen. Under
tiden jag gick i Västervik och läste navigation blef jag bekant med en Hicka,

som jag lofvade giftermål med när jag hade sparat ihop, sä att vi kunde sätta

ho. Vi gifte oss också, men det blef svårt att dra sig fram, så jag måste
)’esa till Amerika igen för att förtjäna pengar. Det gjorde jag också, men
det gick illa ändå. Det blir för långt att berätta alla mina äfventyr, men
det bör dock antydas att brefven hemifrån blefvo af mindre hjärtligt slag. och
»är jag så till slut reste hem till Sverige för att se hvad som var pä färde,
så bef änns det att min hustru varit mig otrogen. Jag förbannade den dag
jag vändt tillhaka för att bevittna detta, och jag reste igen till Amerika, där

Jag sedan fick plats i postverket. Jag har nu en lön af 1,100 dollar eller

■*>070 kr. i svenskt mynt om året. Har haft många förtroendeuppdrag, har
’arit vald till delegat alt representera Chicagos brefbärare i Nationalkonven-

tet tvenne gånger, en gäng i konventet i Toledo, Ohio, och en gäng i Chatta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:24:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuutvandr/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free