Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kom hit, såsom ja« fornt nämnt, med två tomma händer 1887, gifte mig
året därefter; vi voro båda fattiga, men äro nu, fastän ej rika, i besittning af eget
hem, med någon skuld, men dock ej mera, än att vi känna oss oberoende.
Min aflöning är 3 dollar om dagen och mera, jag har ett bra arbete —
polcrare af silfvergafflar och skedar, hvilka sedan [ililteras.
N:r 192.
A. F. B., Kansas. Emigrerade I8<il. Från Stockholms län.
Jag iir född i Sverige 1845 i Stockholms län vid Mälaren. Till min
konfirmation var jag hemma hos mina föräldrar. Min far var en fattig
te-gelbruksarbetare, som hade 8 barn och hustru att försörja med en daglön
för vintern af 24 skilling om dagen och för sommaren 36 skilling. Det var
en kamp för lif och bröd i svält och köld, men vi hade en duktig moder,
och hon gjorde allt för att kunna uppehålla lifvet på oss. Efter min
konfirmation kom jag ut. och tjänade för andra och för mitt eget förvärf. Det
skedde mot. en knapp lön för aret, ungefär lika stor som en 14 års pojke
får här i Amerika i månaden. Jag tjänade bonddräng tills jag var 21 år
gammal, och sä blef jag förälskad i en Hicka och så måste jag söka mig
något att försörja honne med. Jag kom då på don tanken att låta värfva mig
till kronans tjänst och blef då båtsman vid Södermanlands 2:a
båtsmans-kompani. Detta var 1866. Jag tjänade vid flottan i 21 år och kunde
under dessa år genom mödosamt arbete och sparsamt lefverno få ihop några
kronor. När jag badc 21 år inne, så var jag pensionsberättigad, och då
beslöt, jag att taga afsked ifrån flottan, hvilket jag ock gjorde på mönstringen
1887. Jag fick da löfte om pension, när jag blef 50 år, men den har jag
gått miste om hitintills och gör det väl sä hädanefter också. Men så pä
detta tog jag ett herrgärdstorp i Södermanland. Dock tillträdde jag icke torpet
utan lät en annan fattig stackare få det i mitt ställe. Jag tick då i tankarna
att gä till Amerika, medan jag hade några slantar kvar, så att jag kunde
taga mig och de mina med mig hit. Att gå i herrgården för en kappo säd
om dagen, det kunde jag inte göra, ty på det kan man inte föda både hustru
och barn. 1887 på hösten reste jag hit till Amerika och kom till Kansas.
Här har jag varit ända sedan dess, och jag kan säga att Gud hjälpt oss
igenom, så att utan något skryt så äro vi värda den dag som i dag är 12,000
dollar. Våra barn äro lika goda, så däraf kan man se hvad emigrationen är
för den fattige och mindre bemedlade. Tack vare Gud för Amerika! Om
man i Sverige arbetar sä att man svettas blod, sä är det ett fåtal som ändå
kan fä sig en egen torfva på lifstid. Det är bara att arbeta för bättre folk
och ingenting få för sig själf.
N:r 193.
J. E. C., Washington. Emigrerade 1882. Från Södermanlands län.
Jag lämnade Sverige af tre orsaker: 1) jag ville förbättra min utkomst;
2) jag ville undan de rika godsherrarnes despotism; och 3) jag ville ut att se
’ärlden.
Till belysning däraf får jag gifva följande lefnadshistoria. — Jag föddes
på en herrgård i Södermanland, där min fader var trädgårdsmästare. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
