Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverge de inte gärna sitt offer. Sotn ett nytt fängslande ville draga för långt
ut på tiden, fick jag vara tillsvidare. Och som jag hade fått, nog af Sverige
för den gången, så kilade jag snart i väg till mitt kära Amerika, nu dubbelt
kärare än förr, ty nu visste jag livad det vill säga att fä lefva i ett fritt
land. Det är vämjeligt att so det ödmjuka, krypande och krusande sätt a
ena sidan och så det pösande och pralande å den andra bland Sveriges
befolkning. Det bevisar det rådande slafveriet. 0, du så kallade moder Svea.
du visar dig som eu ganska hård styfmoder mot så många af dina barn,
hvilka därföre fly från dig.
N:r 208.
A. i’. P., Wisconsin. Emigrerade 1882. Frän Örebro län.
Min far var torpare under ett säteri i Örebro län, och för sitt torp fick
lian kola 80 läster kol och köra till braket. Vi hade l1 mil till masugnen
och 1 mil till bruket och körde med oxar. Vi fingo ge oss i väg kl. 2 på
natten för att hinna hem igen och lassa vid dager. När jag var barn, från
11 års ålder, fick jag göra dagsverken, sätta potatis, rensa rofvor och dylikt
och fick hålla i frän kl. 5 på morgonen till kl. 8 på kvällen. Da jag hade
lång väg till herrgården, sä fick jag gå hemifrån vid l-tiden pa morgonen
och kom ej i säng förrän 0—10-tiden på kvällen. Min lön var 8 skilliug
om dagen. Sä blef jag statdräng och äfven torpare till sist, men grefven
slog ihop hemmanen och gjorde dagkarlar af alltihop samt byggde ett
fattighus och skänkte till socknen. Hade jag stannat, hade jag nog varit pä
fattighuset nu. Jag är nu 77 år. Ar 1882 reste jag till Amerika, och trots jag
var gammal redan då har jag dock skaffat mig ett stycke land, hvarpå jag
kan lefva till döddagar utan att ligga någon (ill last.
Det. är synd om dem, som inte kunnat komma hit, En friherre hade i
min hemtrakt en fiskrik sjö pa en hel mils längd, men om en torpare tog
sig ett kok fisk nr sjön så blef han uppsagd utan laga fardag. När sådant
kan ske, förstår man hvarför folk reser hit.
N:r 209.
0. A., Wisconsin. Emigrerade 1882. Från Kopparbergs län.
Jag föddes i Dalarne för 47 år sedan. Min moder dog när jag var 4
ar gammal, och jag lämnades i mormors vård, tills jag blef stor nog att reda
mig själf. f)a jag var femton ar och gått igenom folkskolan och konfirmation,
började jag arbeta i timmerskogen om vintern och på flott ning om sommaren.
Mina föräldrar ägde en liten egendom, icke stor nog att försörja oss, en
familj på sju personer. När jag var aderton år gammal, reste jag tio svenska
mil pä arbete med timmerfiottning. Dä vi kommo fram till bestämmelseorten
tidigt pä våren, fanns där ieke en stuga eller koja af något slag. hvarest vi
kunde fa hvila under natten en veckas tid, utan vi bröto oss granris och
lade det pä två fot djup snö och hvilade oss under natten. Betalningen eller
dagspenningen var 20 öre i timmen. Jag blef utsatt för en olycka några
dagar efter det jag började arbeta. Jag kom under en timmerstock och bröt
af mitt ena lårben. Fyra man måste då bära mig på en här nära en svensk
mil. Efter två månader var jag frisk igen. Vid 22 års al der lämnade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
