Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 eller kanske 100 kr. pr år. Lyckligt- eller olyckligtvis kunde jag ej
möta inbetalningarna till länet, och en dag miste jag alltsammans. Hvad
skulle jag nu göra? Drängtjänst var ej godt för mig att få. Dels hade jag
cj erfarenhet i jordbruk, dels stod jag ännu under hev&ringslagarna. När
kompanichefen kallade till möte, måste man gå och kundo cj anträda en resa
utom häradet utan hans skriftliga tillåtelse. Jag hade endast bråk och
bekymmer, men ej några medborgerliga rättigheter. I)ct kändes såsom jag ej
ägt något verkligt fosterland. Det kändes som skulle hjärtat brista, när jag
efter många öfverläggningar beslöt att för alltid lämna fäderneslandet. Uuru
många små barn bar jag ej lärt älska och vörda mitt fosterland med dess
leende, friska natur och dess många minnen. Detta land, som jag själf
älskade så högt och som jag gjort allt för att få dess ungdom att bli nykter
och ildel — jag tillhörde i flera år goodtemplarorden — ack! detta land
hade ej bröd åt mig, och jag lämnade det med förkrossadt hjärta. Allt
såldes och blef just nog att betala biljetten med. När jag kom till Rockford,
Illinois, hade jag 25 cents, och för dessa pengar betalade jag transporten af
min kotfert till mitt logi.
Här stod jag. snart 30 år gammal, i detta stora, främmande land,
utfattig och utan kännedom om språk och förhållanden. Jag hade nu att
koncentrera hela min energi i en punkt: jag skulle ha arbete. Jag blef af
andra landsmän inlärd att aldrig säga att jag ej visste huru det eller det.
skulle göras. Man frågade om jag var snickare och husbyggare, och jag lät
förstå att jag sa var. Det var första gängen .jag handskats med hyfvel och
säg. Hur man skrattade åt min skicklighet och hur mänga gånger nian svor
och skällde ut the greenhorn» and -thc smart swede», det låter jag nu vara
osagdt. Nog af — jag själf kände mig djupt kränkt och ville ömsom gråta
eller slåss. Det brann och det sved inom mig! Den som tror att man för
nöjes skull genomgår denna helvetets skärscld, kan ju göra försöket själf.
Första äret lyckades jag fä rar. till Iv.o doll. När jag betalat kost och logi
för hvar vecka, hade jag ej mycket kvar. På våren 1893 var ett hårdt är
till följd af presidentombyte, sades det. 1 den lilla staden Rockford fanns
tusentals män utan arbete. .Med en sked slog man på en blecktallrik ocb
ropade, i det man tågade gata upp och gata ned, frän hundra strupar: gif
oss arbete och mat»! Men fast man förnyade sin promenad och sina rop
dag efter dag, fick man hvarken arbete eller mat. Om någon tid blef jag
af svält så matt och medtagen, att jag knappast orkade gä ut. Jag fick då
höra att det fanns en nöd hjälpskommitté, och gick dit; men fick det besked
att jag kunde ej få hjälp, dä jag ej var gift. Det gjorde mig mycken sorg
att se min gamla moder alldeles utmärglad af svält i detta rika land. Jag
sade det till kommittén. Jag sade också att jag just nu skulle gå och bryta
mig in i ett stort affärshus midt emot. Jag kände; knappt till rätt och orätt,
ty hungern gjorde mig vild. Då de hörde att jag hade en gammal mor
bos mig, gåfvo de mig litet potatis, sill och litet mjöl och kaffe samt 25 tiekets»
för 25 mål mat i soppköket. Dessa 25 skålar ärter höllo mig vid lif när-
mare en månad. Det var sämre än jag någonsin haft i Sverige. Här
spisade hundratals landsmän sin skål soppa hvar dag för månadstal. Jag såg
gamla män gråta som barn vid åsynen af en kaka bröd, och många höggo
sönder sina möbler för bränsle. Jag kunde framdraga hundratals sådana
sorgliga scener, hvilka äro lefvande sanning, och det var blott ett år efter det
stora illustrerade tidningar hade sändts till Sverige med braskande löften om
> arbete och hem för 10,000, om de blott ville kommu dit. Jag var då be-
kant med en flicka, S. I.., en ädel flicka som hade hjärtats adel, hvilket
hennes rika släkt i S\erige visst saknade. Hon förestod tvättinrättningen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
