Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medborgare, måste jag tänka pil att bli »inskrifven» för att ej komma på
»lösdrifvarelftngden». Detta blef besvärligt. Jag hade betyg från den svenska
baptistförsamling jag här tillhört och betjänat, oeh ett godt sådant,
men kyrkoherden nekade erkänna det som giltigt — inte ens i fråga om
medborgerligt förtroende. »Ilade det varit ntfärdadt af en Augustanaförsamling,
hade det dugat», sade han. Sä fann man dä nt att man åter var i Sverige
och hade att göra med dot ofördragsamma prästerskapet, uppburet af den
världsliga makten. Lyckligtvis var jag väl känd med myndigheterna i staden
jag bott, och genom dem fick jag rekommendationer som godkändes. Det
oaktadt fick jag en anmärkning i mitt prästbetyg, när jag återvände hit. Det
skadade mig ju ej — och hoppas att det inte kommer att göra det — men
det visade sinnelaget och förhållandena i en ofördelaktig dager. Sent på
hösten 1900 fick jag uppmaning att återvända till Amerika och öfvertaga
församlingsvärdon af här förut nämnda baptistförsamling, och inemot julen
lämnade jag åter Sverige.
Här kan jag som en evangclii förkunnare viga dem som önska anlita
mig, antingen de äro medlemmar af mitt eget samfund eller ej, äfvensom
be-grafva, döpa eller hvilken tjänsteförrättning det vara må. Vi kunna komma
och fara utan att man behöfver skrifvas eller lysas vare sig ut eller in. Jag
är aktad för den jag är. Uppför jag mig ordentligt, så är jag ansedd och
betrodd i förhållande därtill, sak samma i hvilken samhällsklass jag växt
upp. Man kännor här inte till den mängd af titlar, som man är så
besvärad af där hemma. Nej, här äro vi alla du eller ni — hvilket man än
vill kalla det. Hopsummeradt kan man säga: utkomsten är nog bra mycket
bättre här, och tillfällena att arbeta sig fram för den fattige äro stora.
Klassskillnaden mycket riuga. Religiös och politisk frihet stor, och skatter och
ntäkylder ganska rimliga.
Man borde åtskilja kyrka och stat i Sverige och ställa alla religiösa
samfund lika inför lagen. Detta är en viktig sak. Sedan borde allmän
rösträtt införas. Klasskillnad och »snobberii borde sä mycket som möjligt
undvikas och de ofta äckliga titlarna läggas bort. Kundo sä mätt och steg
tagas till supsedens och det otäcka tobaksbrukets hämmande, vore säkert mycket
vunnet. All möjlig uppmärksamhet borde äfvenså egnas åt det uppväxande
släktets bildning och hyfsning.
Med en del välbehötliga, visa reformer, det sköna klimatet, ganska stora
naturliga resurser och ett så intelligent, idogt folk som det svenska borde
vär kära moder Svea gå en ljus framtid till mötes.
N:r 228.
P. Ii. 13., North Dakota. Emigrerade 1896. Från Jämtlands län.
I en af Härjedalens a fl ägs na fjällbygder föddes jag till världen 1872.
Här vid ett järnbruk hade mina morföräldrar såsom masmästarefolk slafvat
fram en usel tillvaro och skulle på gamla dagar fallit fattigvården till last,
därest icke mina föräldrar tagit dem om hand. På sådant sätt belönade
brukspatronen sina trotjänare. Flertalet af befolkningen i tvenne förr
blomstrande byalag å brukets område bafva flyttat till Amerika, och jag har pä
träffat mänga af dem som välbergadc farmarc. Vi voro sju syskon i vår
familj, som med de gamla utgjordes af oliva personer. Att villkoren voro
ytterst knappa behöfver knappt att nämnas, då man vet att hemmansdelen
’ar 21/s s. k. trög i öfre Härjedalen, där endast gräs och något potatis växer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
