Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man vid järnvägen med l‘8o doll. om dagen, .la« var ej alls hemma med
järnvägarna i Sverige, sä att jag ej riktigt vet livad det motsvarar. I alla
fall sä blef det endast 10 timmars arbete dagligen, men hårdt arbete. Fem
man till 1 */a svensk mil järnväg. Hålla rent för gräs, hvilket växte
fots-liögt, saint att hälla rälsen uppe nr dyn, så att tågen kunde passera. Jag
stannade där tills jag den 21 mars detta år blef utnämnd till förman för 11
mil af järnväg. Jag är således nu förman och har sju man under mig. Kil
af dem är en urspårad doktor från England. Min betalning för närvarande
ar 2 doll. 55 cent om dagen, fritt hus om fi rum och kök jämte eldbrand.
Jag har hyrt ut huset till en engelsman; har ett rum för mig själf. Jag
var 19 år gammal när jag blef utnämnd till förman, och är nu 20. Jag
lägger åsido 50 doll., eller 185 kr., i månaden. Förra året vid denna tid
hade jag just betalat min skuld och har nu mellan 3 å 400 doll. Här äro inga
svenskar rundt här, bar ej träffat en svensk pä öfver 4 månader. Kan nu
tala, läsa och skrifva engelska lika bra som svenska. Min öfvertygelse är,
att här äro bättre utsikter i Amerika än i Sverige. Dock endast för män
med ruter i. Hvarje emigrant har sina mödor att genomgå, men huru som
helst sä får han mestadels framgång om han ej ger upp. Lösen här är:
arbeta eller svälta, samt gör åt andra som andra gör åt dig. En yankee sade
träffande om Amerika: »Själf först, själf andre, något öfver själf igen.» Huru
som hälst skulle jag dock vilja bosätta mig i Sverige igen, ehuru jag ej kan
erhålla bättre plats än jag nu har. En sak säger dock mera ¡in alla andra:
exercisen.
N:r 250.
M. J. S., Minnesota. Emigrerade 1902. Frän Hallands län.
Jag är född i Hallands län utaf fattiga föräldrar, som ägde ett litet
hemman därstädes. Min fader dog när jag var 14 år gammal, en äldre hroder
hade jag. men han lämnade hemmet, sä att jag blef den ende pä platsen, som
skulle sköta stället. Detta gjorde jag, med hänsyn till min ålder, till allas
belåtenhet och mängas förundran. Genom träget arbete uppehöll jag sålunda
mor samt två yngre syskon, sä vi sluppo att lida nöd; men genom brist pa
pänningar och arbetskrafter var jordbruket sä dåligt skött, så det afkastade
nätt och jämt till eu liten familjs nödtorftiga uppehälle, dä det annars under
bättre omständigheter kunnat lämna mer än dubbelt i valuta. Så gick det
nagra är, men emedan jordbruket icke afkastade nog till extra utgifter, sa
blef där ingenting att köpa kläder för. Jag insåg nu min varande och
blif-vande ställning: det blef icke något bättre. Jag tänkte då, att jag måste ut
för att förtjäna litet, och reste så ner till Skåne, där jag tick anställning pä
«n stor herrgård. Daglönen var 1 ’"£> per dag eller IOt.o i veckan, och sa
niäste jag betala C. kr. i veckan för mat och rum. Sedan blef det ieke
mycket öfver. Under tiden jag var borta (2 månader) var det ingen som
hjälpte min mor till att arbeta på gärden, så jag måste hem så fort som
möjligt, men där blef icke mycket att skörda den sommaren, ty som man sår,
så får man ock uppskära. Sedan kom det värsta. Ar 1902 skulle jag
fullgöra förstii årets värnplikt och var till mönstring, men kunde icke blifva fri.
livad var 1111 att göra ? Två par skor och litet annat som man nödvändigt
måste ha med sig ut på heden, kostade minst 30 kronor. Detta kunde jag
möjligtvis fått låna utaf någon för tillfället, men när skulle jag betalt det
igen, eller livem skulle uppehållit min mor och mina syskon under tiden jag
var i kronans tjänst? Ingen! Jag förutsäg vår undergång, och så fick jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
