Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärs hård t arbete för andra hade jag ej nog till en biljett. Sä fick jag från
en. farbror biljett, som jag efter 18 mänaders vistelse hiir iifven hade betalt,
oaktadt jag som nykomling hade liten lön, men ändå mera än i Sverige och
lättare arbete. Jag är nu gift och vi ha ett eget hem ]>å landet, något som
i Sverige var nära nog omöjligt för den obemedlade att fa, åtminstone inte
)>å den tid jag var där. Jag känner mig nu hemma hiir och ville ej gä till
Sverige för att bosätta mig. Älskar dock mitt fosterland och dess folk och
ville gärna än en gäng se dess sköna stränder och den plats, där jn;r lefde
min barndom.
N:r 272.
N. N., Nebraska. Från Skaraborgs län.
Jag har blott en liten tid varit här i landet, .lag är född i ett
förmöget bondhem på Västgötaslätten, men i min barndom förlorade min fader
genom borgensförbindelser en hel del. Gården, en af de vackraste man kan
tänka sig, hehöllo vi dock. Jag fick arbeta härdt, men jag var, fastän flicka,
min egen »herre*, fri och oberoende. Vid 20 års ålder förlorade jag min
fader. Jag och en bror stodo för garden i 8 år. Så dog min bror, och
senare min moder. Jag var ensam. Gården räntades ut, och jag reste till
U. S., till en broder som varit här i 19 ar. Vare det endast sagdt, att jag
aldrig säg dem behandla sina kreatur så i Sverige som vi blefvo behandlade
pä resan. 1 lön har jag l1/* dollar i veckan, fast jag får arbeta härdt. sä
nog tror jag att man har det lika bra i Sverige.
N:r 273.
M. M., North Dakota. Från Värmlands län.
Jag är kvinna, föddes i Värmland och hörde till den fattiga klassen.
Jag måste ut att förtjäna mitt bröd redan vid 8 års ålder. Mitt mästa göra
var att passa upp barnungar. Måste upp med de andra kl. 4 om morgonen.
Fick sällan något att äta eller dricka förr lin kl. 8, ty det rågblandade
kaffet ansågs skadligt för hälsan. Kutten sill och potatis erhöll jag, utdelade
i sraå portioner, så att jag inte kunde fä tillfälle att äta mig sjuk. Se där
min vanliga kost. Isynnerhet utmärkte sig en kronans korpral med fru, som
jag var hos i två somrar, för snålhet och grymhet. För krigsmakten till
lands och vatten bevare oss inilde Herre Gud. Stackars de bevftringar, som
skola gå slafvar under sådana uslingar.
I skolan fick jag inte tid att gå mycket. Katekesen måste jag lära mig
naturligtvis, och det fick ske under tiden jag vaktade korna eller någon
barnange. Men söndagsskolan fick jag inte försumma, ty de ville inplugga i
oss fattiga några särskilda bibelspråk, sådana som: »Vara gudelig och lata oss
nöja» 0. s. v. Däremot hörde de rika: »Gm edra synder voro blodröda, skola
de dock vara snöhvita:, m. in. Så förflöto mina barndomsdagar, och jag hade
krånglat mig fram så längt, att jag ansågs värdig att begå II. 11. nattvard,
1>vilket anses som en vändpunkt i en människas lif. Men hur jag än vände
Jet, sig framtiden lika mörk ut. Ännu måste jag gä kastkäpp i 4—5 är,
■anan jag kunde anses som piga och fä någon lön. Och hvilken lön! Och
hvilket arbete! Intet hopp att kunna spara något för sjukdom eller
ålderdom, utan fattighuset hägrade i fjärran för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
