Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lraru sannt är det ef, Russell, att atl ond~
ska är svaghet!*’
"Jag hör att W—, hvarbelst han kommer,
kallar mig en puttron och en usling, och
säger att jag håller mig undan en ärlig tvekamp
med honom. Han misstager »ig. Det är vät
sannt, att jag i högsta grad fruktade att
belasta mitt samvete med ett mord, och
ingenting hade kunnat förmå mig skjuta på
honom; men jag hade beslutat huru jag borde
handlag jag skulle hafva mött honom och
stått for hans eld. Jag skulTe nu icke sörja
alt rödjas ur vägen, och j,ag ville snarare falla
för hans hand än någon annans^ Men då
detta ej kan komma i fråga, och saken
tagit en annan vändning, återstår mig endast
att lefva, så länge Försynen behagar, ett lif
fullt af samvetsagg, samt åtminstone söka att
göra den olyckliga qvinna, som öFverlåtif
sig åt mitt beskydd, så lycklig jag förmår."
"Om ni ännu hyser någon gnista af ömhet
för er lärjunger som så vanhedrat er, visa
mig då en ynnesty gå till miss Sidney, och
sok alt trösta henne så långt ni förmår. Säg
ingen ti ng^/or eller om mig., utom att jag
önskar, det hon måtte glömma mig så snart
som möjligt. Bon förjagade mig ur sitt
hjer-ta när hon först upptäckte denna intrig’r
före detta sista olyckliga steg. Ånnu egde
jag hopp att återvinna henne» aktning, ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
