Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vandrarstråt i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Detta är Wivallius’ egen framställning af detta
äfventyr, men man har starka skäl att betvifla dess
sanningsenlighet, och med någon kännedom om äfventyrarens
moral, vill man gärna föreställa sig förloppet på ett för
Wivallius’ patriotism mindre smickrande sätt. När han
råkat ut för Wallensteins knektar, sökte han antagligen
rädda sitt lif genom att erbjuda sig att blifva spion,
skröt om sin kännedom om Preussen och svenskarne
och påpekade lämpligheten för Arnim att hafva en svensk
sekreterare. Men antagligen trodde man honom ej mer
än nätt och jämnt, förskonade honom visserligen från
galgen, men satte honom för säkerhets skull i fängsligt
förvar. Och därmed hade han åtminstone vunnit sitt
hufvudsyfte: att för tillfället rädda lifvet. Efter några
månaders fängelse förstod han också att återvinna
friheten. Jag låtsade mig vara sjuk — berättar han —
fick en medicum till mig, »och därigenom fann jag
på en behändighet att komma därifrån och gick igenom
skiltvakten». Tyvärr har han ej redogjort för detaljerna
i denna escapade.
Närmast flydde han till Holland, men då han därifrån
ånyo vågade sig in i Tyskland, råkade han ut för Tillys
trupper. Wivallius hade på ett fartyg rest från
Amsterdam till Bremen. Men då detta löpte in i Weser, blef
skeppet visiteradt af de kejserlige, och skepparn måste
bekänna, hvad folk han hade ombord; »därför förrådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
