Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Björkebärga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när jag såg dottern sitta som en ängel hos mig vid
bordet och hörde sådana ord af hennes fader. Mitt hjärta
måste ju ha varit af stål och sten, så framt jag icke skulle
hafva bragts till kärlek till henne. Samma afton sade
jag till honom dessa ord: Käre Ulf Grijp, tyckes Eder,
att min person Eder behagar och att jag är Eder
dotter värdig, så ber jag om henne. Jag fick knappast
tala de orden ut, förr än han tog och tryckte min hand
och sade: ja. Den aftonen lät han föra mig in i en
kammare, så prydd, som skulle jag strax hafva beträdt
brudsängen, och dit kallade han sina pigor och tjänare,
att de skulle dricka mig till jungfruns skål och säga, att
ännu var ingen henne mera kärkommen.»
Alldeles så gick det nu kanske icke till, men
socken-prestens tydligen sanningsenliga berättelse visar dock, att
äfventyraren åtminstone i hufvudsak talat sanning. Och
starkast invärkade nog den böjelse, som jungfru Gertrud
lade i dagen för den originella, geniala personlighet,
som plötsligt trädt i hennes väg. Kvinnohjärtan hade
han förut nog besegrat många, men denna unga flicka
tyckes dock hafva varit af en annan art än hans
föregående eröfringar, och både han och prestfrun i
Wis-seltofta lägga ord i hennes mun, som de säkerligen själfva
ej diktat.
När de trolofvade redo från kyrkan, yttrade jungfru
Gertrud: jag har aldrig fattat någon mansperson så kär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
