Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Björkebärga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
uti mitt hjärta, och jag hade ingen ro, förrän jag kom
till Hessleholm. Mig tycktes vägen vara för lång, så
att jag red ifrån min piga, oansedt jag icke visste, att
I vore där. Och då jag först såg eder, förändrades
blodet i mitt hjärta, att jag icke visste, huru mig var.
Jag frågade henne då, berättar Wivallius, om hon
ändock skulle hafva mig kär, om jag ock vore så fattig,
att jag intet ägde mer det jag red uti. Hon sade: ja.
Men om jag icke vore af så hög härkomst, som I
förmenen? Hon svarade: Gud vet, att jag icke så mycket
ser efter höghet och rikedom som efter personen. Hade
jag sett därefter, hade jag väl haft många friare af de
danske, rika och höga. Nej, personen är mig kärast.
Då sade jag: nå väl, min syster, jag är ingen friherre.
Men då bekänner jag, att hon blef någorlunda illa vid,
och jag slog det därför bort med skämt.
Äfven denna berättelse innehåller nog en kärna af
sanning. Vittnesbörd stå här visserligen mot vittnesbörd.
Wivallius uppgifver, att han före vigseln för Gertrud
yppat sin värkliga börd, och hon förnekar det lika bestämdt.
Men ingendera uppgiften kan vara fullt sanningsenlig.
I fullt klara ord röjde äfventyraren nog aldrig sin
hemlighet, men lika säkert torde vara, att han lät henne
ana den, och utan att hon misstänkt det rätta
sammanhanget, hade- hon aldrig kunnat så, som hon gjorde,
låna sig till hans planer mot fadern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
