Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Kristianstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
vudsakligen tre: att han falskeligen tillnarrat sig
konungens pass, att han bestulit Ulf Grijp på en del af
dennes egendom och att han besofvit en adlig jungfru. Den
första punkten var värst, och Wivallius var här nog klok
att ej inlåta sig på något försvar, som kunnat stämma
vederbörande till hans nackdel, utan medgaf
oförbehållsamt, att han gjort sig skyldig till en svår förseelse.
Men han hoppades dock, att konungen i sin mildhet
skulle gifva honom nåd i betraktande däraf, att han
såsom krigsfånge hos Tilly knapt haft någon annan
utväg till räddning. Att han allt fortfarande kommit att
begagna sig af samma pass, äfven sedan det för Tillys
skull ej längre var nödvändigt, skylde han på
omständigheter, hvilkas makt han på ett ganska lyckligt sätt
ådagalade.
Lättare hade han att försvara sig rörande den andra
punkten, i det att han frankt påstod, att han erhållit de
ifrågavarande kistorna i gåfva af Ulf Grijp. Stulit dem
hade han ju icke gjort, enär Ulf Grijps egna bönder
fört dessa kistor till honom i Hälsingborg, sedan han
redan lämnat Björkebärga, och försvaret var här desto
lättare, som Ulf Grijp — hvilket Wivallius visste —- ej
ville ut med, hvarför han skickat sina tillhörigheter till
Sverige. När han det icke ville, föreföll det onekligen
ganska naturligt, att det omtvistade godset varit ett slags
hemgift.
7 Schuck, En à/vtntyrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
