Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Kristianstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Bäst försvarade han sig rörande den tredje punkten.
Han påpekade, att han alls icke förvändt sitt namn i
afsikt att bedraga Ulf Grijp, ty namnförändringen hade
skett långt förut, och i passet hade det ej stått någon
uppmaning till Ulf Grijp att gifva honom sin dotter. Han
hade icke önskat detta giftermål, utan de själfva. Tvärtom
hade han sökt att komma sin väg, men de hade hållit
honom kvar, och då han friat, hade han ej frågat, om
de ville hafva friherre Gyldenstierna till måg, utan
han hade begärt Gertrud Grijps hand, om hans
person dem behagade. Ulf Grijp hade själf, trots
afstyr-kande råd, trolofvat dem med hvarandra. Själfva
vigseln hade väl försiggått utan hans vetskap, men
sedermera hade han gillat giftermålet, och vid mågens och
dotterns bortresa hade han låtit bedja för dem i kyrkan.
Att sedan anklaga honom för att hafva »besofvit adelig
jungfru» var därför uppenbart orimligt!
Då åklagaren Henrik Jensen framhöll, att Ulf Grijp
gifvit sin dotter till »Erik Gyldenstierna och det
namnet, men icke till namnet Lars Wivallius», var fången
genast färdig med sin replik. Jag frågar — inföll han —
»om man ville skrifva ett skönt namn af högt stånd med
gyllene bokstäfver och sände det med stort anseende
till en jungfru eller piga och begärde henne till äkta
— skulle hon väl lofva honom sin tro, förrän hon fick
se hans person? Nej, inte ens en bondpiga I Hon tar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
