Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Processen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
att mot borgen blifva försatt på fri fot till nästa session
den 24 oktober. Då denna supplik föredrogs i rätten,
sade »rätten således sin mening, att efter Ulf Grijp icke
hafver låtit sin fullmäktige få de skäl, som till saken
höra, och han, Wivallius, hafver länge suttit fången, ty
kunde honom väl tillåtas att i borgenshänder komma
lös af fängelset till sakens utföring». Dock ansåg sig
hofrätten ej på egen hand kunna afgöra denna fråga,
utan hänsköt den till rådet. Hos detta inlämnade
Wivallius då en ny supplikation, som i stilistiskt afseende
hör till 1600-talets bästa prosa. Den är såsom alltid
under detta sekel väl taftologisk, utspinner temat nog
mycket, ehuru mindre än hos denna tids öfriga
stilister, men den röjer en vida mera vaken observation
och värklig känsla, än vi eljes ej äro vana att möta.
Jag står här — skref han — i mitt långvariga
fängelse, ser ut genom gallerna och betänker hos mig själf,
huru alla ting, som härtill af den hårda vintern hafva
varit fångna, nu igen genom den blida sommaren friade,
frälste och vederkvickte varda. Solen med hela det sköna
himmelens firmament prisar nu sin herre och skapare,
att han bortdrifvit hafver de kalla, svåra, tjocka, mörka,
oblida och bedröfveliga vintermoln med deras snö, köld,
fuktighet och kvalma. Jorden kläder sig af glädje med
en härlig grön klädnad samt bepryder och utsmyckar
sig med allehanda färgers blomster, gifvandes Herranom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
