Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
lius någonsin för henne bekant, att han ej varit den,
han gifvit sig ut för. Då spordes henne, om hon kunde
vidhålla detta äfven inför Wivallius, hvartill hon jakade.
Och efter detta infördes äfventyraren att konfronteras
med den unga kvinna, som dock en gång älskat honom.
De hade ej sett hvarandra sedan den 5 januari 1630
— således på nära tre år — med undantag för den
korta stund, då Gertrud Grijp i juli samma år
smugit sig in till honom, där han låg i fånghålan på
Björkebärga gård. Och under dessa tre år hade mycket
förändrats. Hon stod nu ej längre under den första
kärlekens trollmakt, Wivallius själf med sina tjusargåfvor
hade ej haft något tillfälle att påvärka henne, utan i
stället hade hon säkerligen under dessa tre år tått höra
dagliga variationer på samma tema om hans falskhet och
hans bedrägerier, och den Gertrud Grijp, som nu stod
framför äfventyraren, var ej längre samma hängifna
hustru, som när hon förstått, att han ej var den han
gaf sig ut för, lofvat att förklädd följa honom till
Holland och för hans skull öfvergifva hem och föräldrar.
För Wivallius upprepade nu hofrätten, att Gertrud
Grijp enständigt nekade till, att hon, vare sig fore eller
efter vigseln, vetat af, hvem han i värkligheten varit.
Wivallius svarade då, att hon icke tordes bekänna
sanningen, utan att hon af sina föräldrar öfvertalats. Men
själf trodde han ej, att hennes hjärta kunde vara så från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
