Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
honom förvändt och menade — såsom protokollet
sammandrager hans troligen poetiska sats — »att himmel
och stjärnor alla förr skulle af himmelen och på jorden
falla». Härpå svarades, att »det står ock något på
välborna Gertrud Grijps berättelse, efter I hafven tillförene
Eder på hennes vittnesbörd refererat, såsom ock sagt
henne ingalunda kunna förneka, att hon ju tillförene
vetat Eder heta Wivallius och icke Gyldenstierna. Han
sade: ja, det hade han sagt för henne. Men hon
nekade det stadigt, nu som tillförene. Då sade Wivallius,
att han annorlunda förmodat, att hon skulle vara mot
honom sinnad. Men han förnimmer, att detta vore af
fadern och släkten henne ingifvet och bad henne gå till
sitt eget samvete. Men hon sade sig väl kunna säga
detta med godt samvete, gälde det så än hennes eget
lif.» Wivallius anförde då för att styrka, det han
blifvit lockad till giftermålet, bland annat Fru Helena Daas
bref, i hvilket denna skrifvit om honom, att han var
»en fin uppriktig karl», som Gertrud borde söka få till
make. Men härpå förklarade Gertrud med sann kvinnlig
logik, att brefvet vore så till att förstå, »att han väl vore en
fin person, så framt han varit Gyldenstierna». På så sätt
fortsattes tvisten mellan dem, som en gång varit man
och hustru, och utgången blef ett afgjordt nederlag för
Wivallius, ty Gertrud Grijp nekade till allt och bestred allt.
Samtidigt tyckes Ulf Grijp hafva varit ytterst värksam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
