Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
hans hustru hade mycket roffat ifrån», fick han svar på
tal, ty »hustru Brita skälde Erik Larsson för en lappare och
ett annat obekvämligt ord, intill dess han henne bevisade
hafva roffat honom något ifrån. Men en gås tillstod
och bekände hon sig hafva bekommit af hans hustru och
gifvit henne i vederlag ett pund kött.»
Emellertid förlitade hon sig icke på sin oskuld, utan
rymde ännu en gång — nu till Tyskland, där hon sökte
upp sin man, löjtnant Johan Höijer. Efter hvad i
Stockholm förspordes, blef löjtnanten dock föga belåten med
att återfå sin äkta hälft. Mig undrar — sade han —
»huru du dig förhållit i Stockholm. Mig är förekommet,
att du skall vara lik en skökerska.» Därpå hade han
»dragit sitt svärd och ville därmed dräpa hustru Brita».
Som det tyckes undgick hon visserligen detta utbrott
af berättigad äktenskaplig jalousie, men från Stockholms
horisont försvann hon för alltid.
Af de öfriga handlande personerna i denna
äktenskapstragedi afled Olof Knutsson under rättegångens lopp,
Margareta slapp undan med 80 dalers böter och Erik
Larsson tyckes hafva tröstat sig med Margaretas piga
Sara utan att lyckas i sina försök att utfå sin otrogna
hustrus arf, som han ansåg förbrutet.
Wivallius, som tagit en så värksam del i det hela,
förstod med vanlig talang att under den kritiska tiden
hålla sig undan. Domen öfver honom föll, såsom vi min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
