Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
nas, i april 1633, och antagligen begagnade han sig då
af sin »bondehabit» och gjorde en tur till landsbygden
Men då det första intresset för hans gripande lagt sig,
vågade han sig tillbaka till hufvudstaden, där hans goda
vänner Nockeby-Brita, Lars Slaktare och andra
förmodligen hjälpte till att dölja honom, mot det att han
biträdde dem i processen. Men när Nockeby-Brita
häktats, och ännu mera då hon rymt, kom regeringen att
erinra sig Wivallius, som enligt vittnesmålen varit med
om alla dessa äfventyr; den 4 december 1633 hölls en
ny öfverläggning rörande honom, och den 13 i samma
månad utfärdades bref till höfdingarna i de olika länen,
att de »på det hemligaste, som ske kan», skulle söka
infånga Wivallius och sedan honom »väl förvarad hit
sända», dock så lagandes, »att det in secreto må
be-stäldt blifva».
Regeringens befallning blef energiskt åtlydd, och redan
i januari 1634 lyckades slottsfogden i Stockholm gripa
den betjäntpojke, som Wivallius, sina vanor trogen, äfven
denna gång hållit sig med. Men regeringen tyckte med
skäl, att detta just ej var att behandla saken »in secreto»,
och befalde, att pojken »skulle släppas lös, efter det
ingen modus var Wivallius fast att bekomma».
Äfventyraren befann sig således ännu vid denna tid
hemligen i Stockholm, men genom den okloka häktningen
blef han varskodd och kom undan till Nyköpingstrakten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
