Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
där han också sedan gammalt hade vänner och
beskyddare. Där träffade han sin broder Jacob och slog sig
i slang med denne. Men möjligen voro de
oförsiktiga och råkade därför ut för ståthållaren Knut Posses
utskickade. Den egentlige brottslingen lyckades dessa
dock ej gripa, utan fingo nöja sig med hans reseffekter
och hans följeslagare, hvilken senare införpassades till
Nyköping i tängsligt förvar. Men då Posse begärde order
om, huru han skulle förfara med »Wivallius’ broder»,
fick han befallning att genast släppa denne lös, emedan
den efterspanade i annat fall »mera skall göras skygg
och flyktig än någonsin tillförene». Spaningarna blefvo
nu ännu mera intensiva, men fortfarande förstod
Wivallius att gäcka sina förföljare. Först efter mer än ett
års jakt blef han i juni 1634 infångad i
Nyköpingstrakten, där han trots de hotande tillbuden varit nog
djärf att stanna kvar. Regeringen befalde då genast,
att han »väl förvarad skulle sändas till Stockholms slott
med fem eller sex knektar och en profoss».
Wivallius var således åter fånge — hvilken gång i
ordningen är svårt att säga — men denna gång skulle
det ej lyckas honom att undgå lagens arm, som han så
länge gäckat. Sitt lynnes oerhörda spänstighet förlorade
han likväl inte ens nu, utan försökte fortfarande alla
medel att vinna nåd. Som vanligt förstod han att
begagna hvarje lämpligt tillfälle och var äfven ferm i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
