Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Kajaneborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Som en ros i en grön dal
Står in mot skogslunden sval
Vid en bäck, kall, djup och strid,
Prålar skön om morgontid,
När som solen skön uppgår
Och än dagg i gräset står,
Göken gal och fåglars sång
Hdres kring om marken lång,
Men förr än som kvällen blå
Faller in och hvar vill gå
Dit han ro och hvila får
Och solen i skogen går,
Ligger hon vissnad och blek,
Mister lukt och fägrings lek,
Trampas ned och skämmes bort:
Alltså är vår lifstid kort.
I dag ung, skön, karsk och rik,
Morgon död och kallnadt lik.
Han skref också under denna tid några andra dikter, i
hvilka vagabondens sällspordt fina natursinne kommer fram,
såsom i den vackra bönen under »den torra och kalla
våren: >
Godt majeregn gif, låt dugga tätt ner,
Låt varm dagg örterna fukta,
Oss torkan bortdrif, låt frosten ej mer
De späda blomsterna tukta,
Var nådig, var nådig l
För dem jag ber,
Som Herren tjäna och frukta.
Ja, ljufliga sol, du fattigmans vän,
Som ditt sken ingen vill spara,
Lys uppå vårt bo med sommar igen,
Låt köld och torka bortfaral
Nu längta, nu trängta
Kvinnor och män
Att gå i solskenet klara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
