Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
lertid ej hade annat att göra än inlämna de skrifvelser,
som Wivallius författat och i hvilka han därför kunde
yttra sig ännu mera hänsynslöst, än om han själf stått
för dem.
Inför rådsturätten slutade emellertid processen med ett
eklatant nederlag för Wivallius och hans klienter. Michel
Abrahamsson frikändes, och hans vederparter dömdes
till 20 daler silfvermynts böter för de äreröriga
beskyllningar, de mot honom framkastat.
Naturligtvis öfverklagade Wivallius domen inför
hofrätten. Då målet där första gången förekom — i maj
1645 — var han emellertid borta, och förmyndarne
passade då på och anhöllo, att hofrätten ville förordna
Hindrich von Höyen till enkans och barnens prokurator.
Detta var tydligen blott en fint för ett blifva af med
Wivallius, men den misslyckades grundligt. Då målet
två dagar senare förekom, nödgades von Höyen anhålla
om uppskof, emedan han ej fått några dokument om
hand, och med denna begäran var också hans
värksam-het som Malin Mattsdotters ombud afslutad, ty Wivallius
släppte aldrig papperen från sig. Däremot lät han
enkan inlämna en skrift, i hvilken hon vitsordade den flit
och trohet, med hvilken han drifvit saken. Det hat, den
illvilja och afund, som han härigenom skördat, hade han
»tåleligen intorkat och befalt saken Gudi», i förlitan på,
att »en god sak visserligen triumferandes varder». Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
