Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2i3
lyckats finna — och då denna tyckes hafva fordrat hans
odelade närvaro, arrenderade han ut Wivalla och flyttade
till Stockholm med hela sin familj. Där stannade han
till 1657, och talrika processer inför rådstu- och
häradsrätt vittna om, att hans värksamhetslust och grälsjuka
ej mattats med åren.
1657 tog han ånyo afsked och flyttade tillbaka till
Wivalla, där hans grannar efter den korta hvilotiden
åter fingo märka hans närvaro. En af dem hade skurit
humle på hans egor, och samme grannes hund hade
bitit ihjäl två grisar för Gertrud Grijps forne älskare.
Den olycklige hundägaren dömdes att böta tre mark
för grisarna »och gifva auditören så goda grisar igen,
dem auditören sade sig vilja gifva till de fattige.» Vid
ett häradsting 1663 hade Wivallius ej mindre än sju
mål före, och vid ett annat måste rätten för hans skull
utsätta »ett extra ordinarie ting till den 15 augusti (1659),
emedan hans saker så många och vidlyftiga äro, att de
på ordinarie ting intet upptagas, ransakas och afhjälpas
kunna». Trots detta behandlade dock Wivallius rätten
med en väl långt drifven nonchalans. Då rätten för hans
skull samlats, lät Wivallius inlämna en skrifvelse, i
hvilken han förklarade sig icke drista comparera af rädsla
för en skuldfordran, som han ännu ej likviderat,
»tjänste-ligen därhos begärandes, efter det nu intet ske kan,
att rätten ville hans käromål en annan tid upptaga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
