Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tidehvarfvet. Norra Amerikas äldsta historia. Landets befolkning - II. Indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
ined de modeller, som satte de grekiske bildhuggarne i stånd att gifva
sina marmorstatyer en så oefterhärmlig skönhet 1).
“De flesta kråkindianer äro 6 fot höga och likväl ha flera af dem
håret så långt att det, när de gå, vidrör marken, stundom släpar en half
aln derpå.“ En deras höfding egde hår, som var 10 fot 7 tum långtS).
Några stammar såsom: osagerna, pawneerna m. fl. raka hufvudet, men
qvarlemna alltid en tofs af håret, den s. k. “skalplocken“ uppe i hjessan.
Bland mandanerna såg Catlin många af hvarjehanda ålder och kön,
som egde silfvergrått, nästan alldeles hvitt hår 3).
2 Karaktersdrag. De karaktersdrag, som for 300 år
tillbaka voro gemensamma för nästan alla Norra Amerikas
indianstammar, voro: trofasthet, redbarhet,gästfrihet, stolthet,
sjelfbeherrskning, vaksamhet, vältalighet, tapperhet, envishet,
hämdgirighet, vidskepelse och grymhet. — “Aldrig bedrog den
röde mannen någon i handel eller vandel, men väl blef han
sjelf bedragen; aldrig svek han de löften han gaf, men väl
blef han sjelf besviken; och det af dem, hvilka han mottog
såsom vänner i sin wigwam‘*i 2 3 4 4). — Indianens sjelfbeherrsk-
ning under alla ljufva och smärtsamma känslor gränsade till
det otroliga, likaså hans tapperhet och envishet då det gällde
att hämnas en tillfogad skymf, en begången orättvisa eller en
fallen vapenbroder. Förutseende var deremot en själsförmö-
genhet, som de flesta indianer syntes nästan helt och hållet
sakna. Bland dem funnos aldrig några skickliga diplomater.
Ofvanstående karaktersdrag utmärka äfven i våra dagar
de flesta af de helt och hållet ociviliserade indianstammarne.
Deremot passa de ingalunda in på de civiliserade eller half-
civiliserade.
Redan Columbus gaf indianerna ett godt vitsord i ett bref till konun¬
gen och drottningen af Spanien, i hvilket han yttrade: “Jag svär Edra
Majestäter, att det finns i verlden icke något bättre folk, något välvilli¬
gare, mildare och vänligare. De älska sin nästa som sig sjelfva och tala
alltid leende,“
Äfven i våra dagar hafva indianerna erhållit vackra vitsord icko
blott af romanförfattarne Cooper, Irving, Marryat m. fl., utan äfven af
G. Catlin, som i 8 år bott bland indianstammarne i Western, Han säger:
“Jag har efterhand besökt 3—400,000 af detta folk och det under de
1) Catlin: “Nord-Amerikas Indianer" 2 kap,
2) Densamme: 8 kap.
3) Densamme: 13 kap.
4) P. Crawford “United States History“ I, 72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
