Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tidehvarfvet. Norra Amerikas äldsta historia. Landets befolkning - II. Indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
sköt som en pil ut på floden, upphann den förste båten och for förbi den¬
samme. Fadrens och dottrens blickar möttes och med kärlekens leende
på sina läppar störtade båda utför fallet, offrande åt den Store Anden
det käraste de egde — kärleken och lifvet.**
Innan vi sluta skildringen af indianernas religion vilja vi här an¬
föra några yttranden af Catlin. Han säger: “Jag påstår med trygghet,
att indianen i Norra Amerika är i sitt naturtillstånd en moralisk och re¬
ligiös menniska, som tror på verldens och allt lefvandes skapare, fruktar
att förolämpa honom och i ett tillkommande lif väntar det straff eller den
belöning, som hans lefverne förtjent. Jag påstår, att han icke först be-
höfver lära sedlighet och dygd af de hyfsade folken. — Med lika tillför¬
litlighet kan jag yttra mig om deras ordentliga firande af sin gudstjenst
och deras uppförande derunder och, om jag måste beklaga deras okun¬
nighet, finner jag mig likväl förbunden att säga, det jag aldrig sett ett
annat folk af någon färg, som använder så mycken tid på den “Store
Andens“ tillbedjan och som man likväl så föga kan beskylla för hyckleri.
Hade man från början fört indianen i förbindelse med den dygdiga och
upplysta delen af österns befolkning, ställt inför hans ögon de seder och
bruk, som förtjena efterföljd, och från honom afiägsnat den störande in¬
verkan af omgifvande laster, så skulle den kristna religionens läror äfven
hos honom slagit rot och efterverlden skulle, äfven om hela indianska
folkstammen en gång försvinner från jorden, ej kunnat påstå, att denna
stam ej förtjente att omvändas och hyfsas11!).
9. Krig och vapen. Det var i krig och faror som india¬
nen kunde förvärfva ära och anseende. Krm var derfÖre en
O
af indianstammarnes käraste sysselsättningar. Både anfalls-
och f örsvarskrig beslutades i höfdingarnes och medicinmän¬
nens krigsråd, i hvilket rösternas pluralitet var afgörande.
Sedan alla rökt eller vidrört den röda krigspipan började
krigsdansen “i full rustning och med vapen i hand,“ hvarjemte
krigarne, som voro nästan nakna, målade sig med röd eller
svart färg till tecken att de ämnade beträda *krigstigen.a
Då indianerna tågade mot fienden eller drogo sig tillbaka
för densamme, gick höfdingen främst och de öfriga krigarne
trampade i hans fjät, hvarjemte den siste i ledet sökte med
löf och risqvistar utplåna alla spär, som hans kamrater lemnat
ä marken. Oaktadt all den varsamhet och skicklighet, som
härvid ådagalädes, lyckades den i vildmarken uppfödde india¬
nen ofta upptäcka den väg hans fiender tagit.
]) Catlin: “Nord Amerikas Indianer*’ 52 kap.
. _i :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
