Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tidehvarfvet. Norra Amerikas äldsta historia. Landets befolkning - II. Indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
ungefär fyra steg; figurerna och formerna i de scener, hvilka
frambringades medelst häftiga språng och vridningar på krop¬
pen, åtföljda af sång och trumslag, lämpade efter dansens rö¬
relser, voro ganska talrika.“ Bland lekar nämnas bollspel,
mockasinspel, kappränningar, bågskjutningar m. m. De mu¬
sikaliska instrumenter, som af indianerna begagnades vid deras
dansnöjen och lekar, voro skramlor af oberedda hudar, trum¬
mor och skinn, spända öfver enkla ramar, samt flöjter af hjort¬
ben (6—9 tum långa). Indianernas säng bestod af “råa och
och skorrande struptoner, skrik, tjut och skrän, hvilket allt
framstöttes efter en viss takt, icke blott med en bestämd me-
thod utan äfven med harmoni. “ Danssången var dock i be¬
tydlig mon olik den uttrycksfulla ehuru entoniga sång, som
indianerna vid andra tillfällen uppstämde.
Såsom penningar och vänskapstecken begagnades wam-
pum, ett smycke af brokiga snäckskal uppträdda på hjortsenor.
Efter färgen på snäckskalen kallades dessa penningar “peak“
eller “roenoke.“ Det förra slaget, som var det dyrbaraste, be¬
stod af svarta och någon gång hvita snäckskal; det sistnämda
var förfärdigadt af vanliga musslor. Strax efter de hvites an¬
komst hit till landet nppstod mellan dem och indianerna en
byteshandel, som var för de förstnämde särdeles inkomst¬
bringande. Samvetslösa ockrare, som snart började uteslu¬
tande drifva denna handel med indianerna, bedrogo nästan all¬
tid den “oerfarne vilden“ och hvad som var ännu värre —
gjorde honom till en drinkare. Före de hvites ankomst till
Amerika drack indianen aldrig annat än vatten; men sedan
den “hvite,“ den “civiliserade,“ den “kristne“ krämaren räckt
honom “eldvattnet“ — bränvinet — har detta för hans folk
varit ett dödande gift, som förorsakat större nederlag än hvad
våldets vapen kunnat åstadkomma. Många onyttiga och skad¬
liga saker utbjödos till honom och de, hvilka han bäst behöfde,
kunde han icke erhålla. Att sälja en häst till en indian var i
Nya Englands stater ett brott, belagdt med böter af ända till
10 pund sterling. Likaledes var det ett brott att till india¬
nerna försälja vapen och ammunition 1). Dock betalte de
1) Se “Kya Englands lagar“ 1646—1664,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
