Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
vigt, “emedan man behöfde mycket honung till mjodet“l).
Boskapen var landtmanneos förnämsta egendom, hvadan också
all förmögenhet i forntiden betecknades med ordet “fä“ 2).
En Thore Herse i Viken (Bohuslän) egde i sin hjord icke
mindre än 240 stycken oxar, och en Other på Halogaland ansåg
att hans hjord var obetydlig, ty den bestod endast af 600 tama
renar, 20 kor, 20 får och 20 svin, samt de hästar, med hvilka
han plöjde 3). Adam af Bremen säger, att de yppersta och
förnämsta män i Sverige och Norge voro på många ställen
herdar, förde ett patriarkaliskt lif och lefde af sina händers
arbete4). Boskapen flyttades under sommaren till aflägsna
skogsmarker och allmänningar, hvarest uppfördes s. k. “fä-
bodar“ eller “säter“ (ssetur), omkring hvilka slutligen hela
byar och socknar uppstodo. Boskapen sköttes hufvudsakligen
af trälar 5); men äfven friborne mån och mäktiga höfdingar,
sådane som en Gunnar på Hlidarenda å Island, och en Kjar¬
tan Olofson vistades ofta vid “sätern“ för att sjelfva tillse sin
bokskapsafvel. DifThorfinn Karlsefne (Karlsämne) och lians
följeslagare år 1007 företogo sin resa till Amerika, heter det,
att “de hade med sig all sköns fänad, ty de ämnade bygga
landet om de kunde“ 6). Sagan berättar också, att mjölk var
en af de varor för hvilka nordmännen i Vinland tillbytte sig
pelsverk af de s. k. “skrällingarne“ eller eskimåerna, ocli det
synes af berättelsen, som om de sistnämde aldrig förut sett
några nötkreatur.
Jagt och fiske voro vigtiga binäringar. Bedan i 6:te sek¬
let omtalar göthernas historieskrifvare Jordanes, att svearne
exporterade pelsverk till romarne. “Att rida på jagt“ är ett
uttryck, som ofta förekommer i de nordiska sagorna. Elgar,
1) O. Montélius: "Lifvet i Sverige under hednatiden" sidd. 92, 93.
2) Strinnholm: "Svenska Folkets Historia", II, sid. 556.
3) A. E. Holmberg: "Nordbon under hednatiden" sid. 96.
4) "In multis Nordmanniae vel Suedise locis pastores pecudum sunt
etiam nobilissimi homines, ritu patriarcharum et labore manuum viven¬
tes." Adamus Brem.: "de Situ Danise" 85 kap.
5) Det egentliga vallhjonet kallades "smalemannen" eller "hålingen":
den, som fordrade kreaturen hemma, "nöt"- eller "fjöskarien", och stall¬
drängen kallades "hästesvennen".
6) Snorre Sturleson: "Kofiungaboken", I, sid. 285.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
