Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Nordmännens gudar och gudinnor, asarne ocli asyniorna,
voro ursprungligen endast personifierade naturkrafter, men
framträdde slutligen i folktron och i skaldernas sånger såsom
verkliga lefvande väsen, utrustade med mensklig gestalt,
menskliga begär ocli menskliga lyten och liksom jordens barn
hemfallna under nornornas (ödets) domar och underordnade
Vile och Ve. Desse di’äpte Ymer, hvarvid så myckct’blod rann ur såret
att alla rimthursarne deraf dränktes utom Bergelmer, som med sin hustrn
räddade sig i en båt. Från dem härstammade sedan nya jätteslägter.
Börs söner togo nu Ymers kropp och skapade af köttet jorden, af blodet
hafvet, af benen bergen, af tänderna stenarne, af håret träden, af hufvud-
skålen himlen, af ögonbrynen Midgård, På himlen, hvilkens hörn hvi¬
lade på dvergarne Öster, Vester, Norr och Söder, fastades gnistor från
Muspelhem för att upplysa himmel och jord. En af jättarnes ättlingar,
Natt, födde med Delling af asaslägt sonen Dag. Natt och Dag foro på
Allfaders bud hvarje dygn omkring jorden. Natt åkte efter hästen Rim-
faxe, som daggbestänkte jorden med skummet af sitt betsel. Dag åter
färdades efter hästen Skinfaxe, hvilkens man lyste öfver hela verlden.
Mundiiförs barn, Måne och Sol, foro efter dem med hästarne Arvaker
och Alsider. Utmed verldshafvets stränder låg Utgå^d, jättarnes hem.
Gudarnes liem å jordens medelpunkt kallades deremot Midgård. Der
låg staden Asgård med gudaboningarne Vingolf och Gladhem, hvilkens
förnämsta sal kallas Valhall. Från Midgård ledde en bro Bifrost (Bäf-
rost) eller regnbågen upp till himmeln. På densamma stego gudarne
dagligen ned till jorden för att vid Urds heliga brunu skipa lag och rätt.
I den nedersta verlden (underjorden) var Hels plågorum eller Hels ve
(från hvilket namn ordet “helvete" är en härledning). Hit komma alla
onda menniskor och sådana, som ej stupade i krig el!er “gåfvo sigsjelfva
en våldsam död“. Af två träd, som växte på stranden af hafvet, skapade
gudarne de första raenniskoina Ask och Embla. Oden gaf dem ande,
Häner förstånd och Loder ^Loke?) blod och vackert anlete. De fingo
tillåtelse att bygga och bo inom Midgård.
Asken Ygdrasil var gudarnes heligaste samlingplats. Denna ask ut¬
bredde sina grenar öfver hela verlden och räckte upp till himmelea. I
trädets topp satt en vis örn och mellan hans ögon en hök. I asken sprungo
fyra hjortar och afbeto dess knoppar och en ekorre, Ratatosk, sprang
upp och ned å stammen och sökte stifta oenighet mellan örnen och ormen,
Nidhögg, som i brunnen Hvergelmer i Nifelhem, gnagde å en af trädets
tre rötter, hvilken sträckte sig dit. Den andra roten gick till rimthursarne
och under den låg Mimers brunn, i hvilken vishet och förstånd doldes.
Den tredje roten sträckte sig till asarne och till menniskorna. Vid den
var Urds brunn, hvarest nornorna Urd (det förflutna), Verdandi (det
närvarande) och Skuld (det tillkommande) suto och fällde ödets oåterkalle¬
liga domar Öfver gudar och menniskor. De öste också dagligen vatten
öfver trädet, att dess blad och grenar ej skulle förtorka. Så heligt var
brunnens vatten att allt, som kom i detsamma, blef hvitt som hinnan
i ett äggskal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
