Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
tanter (gudarne), andens och materiens kamp i himmel och
på jord, dygdens belöning och brottets straff, samt de ändliga
gudarnes och de ändliga tingens slutliga undergång i en all¬
män verldsbrand, ur hvilken det goda dock skall segrande utgå
för att bo och bygga på en föryngrad jord, öfver hvilken skall
råda den, “hvars namn ingen vågar nämna“, en gud, mäkti¬
gare än alla andra gudar.
Asaläran, som intager ett framstående rum bland alla jor¬
dens mythologier, är till sitt innehåll så vidlyftig, att vi här
endast kunna teckna några af hennes yttre grundlinier. Det
har aldrig lyckats myth-filosofien att mäta djupet af hennes
Mimers brunn eller höjden af hennes Ygdrasil; det har med
andra ord, aldrig, eller åtminstone aldrig sedan hedendomens
dagar lyckats någon dödlig att i sin helhet fullkomligt fatta,
förstå och förklara denna aningsrika mythologi, hvilkens me¬
ning så mången gång döljer sig i det gåtfullas natt eller ligger
såsom en frisk kärna inom den yttre formens hårda och oge¬
nomträngliga skal Något försök till förklaring öfver hvar
och en af de olika produkterna af Nordens djuptänkande, in
åt sig sjelf vända ande kunna vi derföre icke här meddela.
Våra fäder trodde, att himmel och jord uppstått ur ett
kaos och att den närvarande verldsordningen var gudarnes, “de
blida makternas“ verk. Äfven menniskan var, enligt deras
tro, skapad af samma makter och bodde ursprungligen med
dem, så länge fredens guldålder varade och kampen mellan
ljus och mörker, godt och ondt, ännu icke utbrutit 1).
1) Asaläran om skapelsen är af hufvudsakligen följande innehåll:
Ett stort svalg, G-inungagap, låg i begynnelsen emellan ljusets och hettans
verld, Muspelhem, i söder och mörkrets och köldens verld, Nifelhem, i
norr. I sistnämda verld fanns en brunn, Hvergelmer, från hvilken tolf
floder, Elivågor, inströmmade i Grinungagapet. Här upptinade rimfrosten
från Nifelhem af värmen från Muspelhem, och af dropparno uppstod en
man med namnet Ymer, hvilken fick lif “genom dens kraft, §om hettan
utsände“. Under det Ymer sof, växte on man och en qvinna ur hans
sida och hans ena fot aflade med den andra en son, Så uppstodo de onda
rimthursarne, frostjättarne. Samtidigt med Ymer (materien) alstrades
af isens droppar! en ko, Audumbla (den organiska kraften), som med
sina fyra mjölkströmmar närde Ymer. Derigenom att kon slickade de
med rimfrost belagda saltstenarne uppstod efter 3 dagar en man, Bure,
som fick en son, Bör, hvilken med en jättedotter aflade 3 söner, Oden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
