Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
med långsidorna vända åt norr och söder. Det var stundom
50 alnar långt och 30 alnar bredt eller deröfverl). Hufvud-
ingången var å den ena gafveln. Stundom hade huset två
dörrar, en på den östra och en på den vestra gafveln; och var
i sådant fall den ena bestämd för männen och den andra för
qvinnorna2). Långsidorna voro icke mycket höga. Bjelkar
eller så kallade “tvärtränu lågo öfverst mellan långväggarne,
tvärs öfver hela rummet, och från dessa bjelkar reste sig tak-
sparrarne upf> till den mellan husets båda gaflar liggande tak¬
åsen (ass). På nämda sparrar låg sjelfva taket (raefr), som
bestod invändigt af bräder och utvändigt af näfver och torf
eller af halm och spån. Det sköt understundom så långt utom
långväggarne att får och getter kunde hoppa upp på detsam¬
ma 3). Något golf eller s. k. “panel“ låg iden äldre tiden icke
å de mellan långsidorna löpande bjelkarne. Inga fönster fun-
nos hvarken å långsidorna eller å gaflarne, utan insläpptes
dagsljuset genom den nära takåsen belägna “ljuren“ (ljori),
en öppning, som tjenade på samma gång till rökfång och till
fönster, och denna öppning kunde tillstängas med en lucka
(fjöl). Mellan sparrvirket funnos derjemte understundom
likna till byggnadssättet våra förfaders boningar. Om den s. k. “Hed:
ningestuen“, en uråldrig byggnad, som ännu i förra seklet stod på går¬
den Ulf i Rennebo socken i Norge, yttrar A. B. Holmberg följande :
| “Hade alla forntida hus varit uppförda med samma omsorgsfullhet och
: nätthet som denna, kan man ingalunda förebrå våra förfäder bristande
i insigter och skicklighet uti byggnadskonsten. Timret var nemligen så
afskrädt, att endast trädets kärna blifvit bibehållen. Så väl ut- som
invändigt voro väggarne finhyflade samt så väl tillhopasatta, att fog-
ningarne icke lemnade rum för ett tunt knisf blad. Längs de senare
hade man med en listhyfvel uppdragit lister, hvilka för öfrigtjemte
snidverk prydde husets inredning oeh dörrinfattningar. I*väggarne
syntes ännu spår efter de gamla sängbänkarne, gjorda af hela stockar
med utskurna sirater, äfvensom från väggen nedhängde ett åtta alnar
långt men blott f dito bredt bord, hvilket vid begagnandet var att ned-
taga“ (Nordbon under hednatiden sid 218)*
1) Så stora byggnader uppfördes på Island, dit byggnadstimmer
måste föras från Norge. (Se Holmberg : “Nordbon under hednatiden“
sid 215).
2) Den förra kallades karldyr (karldörren) och den andra kvendyr
(qvinnodörren).
3) “Njals saga“ 137 kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
